Och under observatören dras den värld jag uppfattar över vävstolen.
Se väven, notera väven. Observera harmonin. Observera det som inte är harmoniskt. Du kan inte förändra det som har hänt, men du kan förändra det som görs.
Lägg in en ny tråd i varpen, en ny färg, en ny riktning.
I korallrevet så fladdrar fångstarmarna, de äter och känner. Organismen växer. En lite fladdrande sak.
Jag navigerar nuet. Men mitt korallrev är även en virtuell horisont. Inte bara det jag ser och kan agera i. Jag ser även det inre, framtiden, prognosen. Mitt korallrev svävar i en hägring. Men mitt nu, har det mening för människan om vi inte inreder nuet med dåtid och framtid. Förstå att det är ageras bara här. I nuet.
Jag tar in och jag gör. Min organism är inte något annat än andra. Jag kallar det intelligens. Men vad är intelligens? Är det dit symboliska tänkandet? Är det möjligheten att abstrahera? Möjligheten att (bättre) kunna planera?
Planera för vad? Mer? Vad glupar du efter? Ingen smärta?