Genom universums rörelse observerar vi universum. Det som inte rör sig mot oss kan vi inte se. Det vi inte sett har vi aldrig sett. Det är inte objektet vi ser utan den våg som studsar från objektet.
Visst är narrativet ditt och människopåhittat. Men om du vill få något gjort utför då narrativets dans i verkligheten.
Hjärnan. Grundmetaforen för metaforen.
Både getingen och katten ville ha min fisk på tallriken. Jag behandlade dem olika. Katten fick mat – getingen föste jag bort. Den man kan kommunicerar och samarbeta med organiserar jag med. Jag har ett sorts utbyte med en katt, men inte getingen – insekten.
Dock så är all handling kommunikation genom modulering av och med världen – welt. Din handling, ditt handlande och ditt merkantila handlande.
Förledd av något yttre. Förledd av något inre. Självförledd. Omledd. Det skapar energi och fördröjning i dig. Se verkligheten. Känn den.
Förleds inte att tro du gör något när du internt ritualiserar handling / fantiserar. Gränsen mellan fantasi och handling – där är gränsen för din moral.
Anslut till verkligheten. Böj den inte genom linsen. Föd ej linsen. Och med linsen menar jag din bias och din vilja att uppfylla begär.
Självupplevelsen är något jag känner till. Men är det igenkännandet av det upplevda fenomenologiska som är medvetandet. När har du känt dig vara vid medvetandet utan att vara medveten om något?
Nektar, frukt och frön. Allt smakar gott. Din betalning för att sprida informationen.
Att lära dig att ge. Att dela med.
Växandet och beskärandet.
Att kunna nej till sig själv är att kunna stilla agensen. Att kunna stilla stormen/engagemanget eller få igång dig är stort. Att kunna säga nej eller ja eller kanske för din egna drift.
Den gyllene regeln skapar en gräns och empatisk förståelse. Att kunna ta hem ditt handlande att handla om dig själv. Ditt handlande är kommunikation utåt. Det stämmer om dig själv och ditt handlande och skapar en mentalisering som ligger nära dig. En sorts bruten dualism.
I ut och in-andning hittar du gränsen och ansluter dig till den andre i upplösning.
Eftersom allt redan är så behöver man inte förstå mekaniken. Mekaniken är en glyf som ännu inte förkastas (jmfr Popper).
Även fantasi kan uppfylla något. Förstå att du inte rört något i världen. Du skapar inte handling. (balansen mellan reflektion/prognos/handling?)
En övning är att se objektet utan att det triggar de normal tankemönstren.
När förändringen kommer så kan mycket komma i reflektion. Det är måhända omledaren, ledaren (förledaren?).
Vi kan inte bryta ner handling i blockscheman eller enkel logik. Något neuralt som följer något neuralt är ett kompositflöde som måste ses mer holistiskt än A→B.
Låt de enkla symbolernaa “gilla”/”ogilla” samt “attraktion”/”repulsion” vara symboler för riktning, men den neurala mekaniken är så sammanflätad så det blir dikotoma förenklingar. Analogt ed Nietzsches “Bortom gott och ont”.
Moralen följer samma komplexitet. Bryt det enkla.
Vi binder objekt som vi är attraherade/repulserade av i vårt inre.
För höga mål, för höga materiella ambitioner skapar hög aktivitet. Lär dig balansen, för där finns balansen med naturen.