Virktidningskrönikan

Så glider man i medelålderspiritualiteten och finner det otroligt stora i det lilla.

En bok i soffan – magiskt. Ett samtal med en vän – ofantligt stort.

Och alla palats och slott man velat bygga kan vänta ett tag.

Denna text skulle kunna vara en kort krönika i ett virkningsmagasin fyllt med fotografier i ljusa färger. Och där det stora är att ha skrivit krönikan och nickat och hållit med sig själv. Och om bara en enda person, mellan virkbeskrivning av grytlapp och duk, läste texten så är det gigantiskt – en geometrisk expansion av det givna.