Du skapar narrativ men hur annars kan man se kanter?
Formerna jag rör mig i.
Det välkända.
Det välkända – det kan vara en förminskande lins.
Så även om du plockar in allt i de mönster du ser – vet att världen är störren än ditt instrument du mäter med. Och instrumentet är du. Men den verkliga linsen är totaliteten av universum.
Du, balanspunkten, pivotpunkten av det upplevda. Åt vilket håll kliver du?