Det verkar vara disparata teman, men det handlar om den inre synen, synbarken och syntetiserad inlärning och kommunikation.
Sångtext
Jag repade inför ett gig med mitt band. Jag är tvungen att lära mig all sångtext igen. Under ett av repetitionerna så såg jag för mitt inre själva texten på ett papper. Ibland med en sanseriff-font som jag hade satt texterna i – ibland i min handstil.
Hur kan man använda detta som ett generellt mnemotekniskt verktyg?
Spaghetti
Jag provade att sätta upp en spaljé fönstret och funderade på hur jag skulle bygga en platsbyggd hylla. Jag provade med material jag hade hemma. När jag stod och lyfte saker så fick jag en bild av spaghetti i huvudet. Det kanske var random – eller så sökte jag och äta det som hade högt energivärde. Men jag väntade med maten och åt mina grönsaker med ris senare.
Not:
Tex. spatialt minne/autobiografiskt minne/att kommer ihåg narrativ har en kausal funktion. Något som följer något annat, låt det vara linjärt (sångtext, ett enkelt utfall (katten hade ner vasen från bordet -> den går sönder) eller narrativ med öppnare utfallsträd t.ex. man vandrar i ett hus med många rum. Tid är en faktor.
Addendum:
Under repetionen av texten så var det enklare att använda olika rum/bilder för att repetera in text. Olika system får stödja varandra.
Mnemotekniska verktyg är ju intet nytt och användes t.ex. under antiken.