Jag lider av en affektiv sjukdom som heter bipoläritet. Mina känslor är förhöjda och kan svänga väldigt fort. Men genom observation vill jag förstå den och även kunna reglera mig själv genom att försöka göra rätt handling. Det är svårt. Men denna text gäller för alla – för vi har alla känslor.
Jag har haft svårt att förstå mina känslor, och när jag slutade med det bedövande medicinen litium förändrades mina känslor återigen. Detta gör det svårt att tolka och reglera dem. Genom att observera min kropp och mitt känslor som jag till exempel känner i brösttrakten försöker jag få mer självinsikt och förhoppningsvis ge mig själv återkoppling.
Tygla är ett sånt hårt ord. Att tygla sina känslor. Det var nog ursprungsordet för “yoga” som nu genom tiden har blivit missförstått. Yoga är en kognat i det indoeuropeiska språket och betyder helt enkelt “ok” på svenska eller på engelska “yoke”. Ett ok eller betsel låter för aggressivt. Låt mig säga “förstå och reglera” sina känslor. Ett ömt handläggande, en minimal korregering kan ge stora effekter.
Vi reglerar ständigt vårt känsloliv och använder olika metoder för att göra det. Jag har en kollega som är skicklig på att reglera sitt yttre och upprätthålla en välmodulerad och balanserad framtoning. När jag tror han får en känsla han måste korrigera så tyglar han snabbt sig själv, och jag märker hur det påverkar hans neurologi – det liksom skakar till i hans kropp under ungefär 150ms (det blir ett “hopp” eller ett “kast”). Det kan bero på effekterna av att avleda eller att han använder en inre muskulär metod för att avleda. Att kunna tygla och avleda sina känslor är en bra färdighet, men själva regleringen kan bli mer harmonisk om man lär sig att vara vän med sina känslor. Och tillåter dem!
Kort om avledning. Avledning kan göras på olika sätt. Låt mig kalla några sätt hopp(som att hoppa mellan) eller kast, eller att skaka av, du kan bedöva genom intryck eller intag, eller att t.ex. avleda med fysisk aktivitet, fokus eller till och med att tillfoga dig smärta.
Nu när jag känner mig mer balanserad försöker jag känna och observera mina känslor i kroppen (inklusive fysisk smärta som sensoriskt intryck). Det är genom observation jag hittar ett gränssnitt till mig själv och skapar återkoppling. I mitt bröst känns det som en känsloteater – det rör sig likt en lavalampa. Jag låter detta ske utan att sätta för mycket ord på det, eftersom orden ibland kan vara felaktigt kopplade och leda till felaktig återkoppling. När jag var yngre kunde jag känna “ont i magen” utan att riktigt förstå känslan. Känslor kan kännas i magen eller bröstet; de är bara kroppens representationer av vad du upplever. Jag lyssnar.
Så låt känslan vara ditt gränssnitt till observation. Du behöver inte förstå den men observera känslan. För känslan har uppkommit i dig och även vågen som fått känslan har uppkommit genom dig. Det är språket mellan kroppen och högre kognition genom observationen. En brygga. Men övertolka inte i början. Låt det flöda och återkoppla. Är det rimligt, finns det rimlighet?
Om att leda sig själv:
Jag pekar mot andra här men pekar mot mig själv. Det är genom mig själv jag sett detta:
När det gäller självreglering är det avgörande att kunna leda sig själv. Om du inte kan reglera dina känslor och handlingar är du inte fullständig som människa. Den typen av inre dominans, ledning och ömsint korrigering måste komma inifrån – led dit själv. Jag har sett exempel på gamla vänner som saknar denna förmåga – de kan inte ta hand om sin hygien, de har svårt att städa och blir lätt aggressiva. De kan inte planera sin tid eller sitt matintag. De kan inte prioiritera rätt. De behöver ständigt återkoppling för sin handling, sina tankar och känslor. De vet inte vad det är att hålla ett löfte eller bygga relationer med vänner/bundsförvanter eller det motsatta könet. Jag har själv varit där i viss utsträckning och måste genom observation se till så att jag kan leda mig själv. Att kunna leda sig själv är en stor styrka, och när du har den kan du också hjälpa andra.