Så i vardagen fick alla fokus och alla känslor plats i det lilla. Det överskådliga men ändå undanskymda. I en gränd stod jag med totaliteten av mig.
Och där stod jag i mig själv, och det eko som uppkom var litet och självupplevt.
Så jag låt denna gränd bli världen och det ändliga blev det oändliga ; total olikhet i samtidig likhet.
I stunden skön insikt.