Den kollektiva energibudgeten och riktningen
Tänk dig att en nytillsatt världsledare gör ett uttalande. Orden som yttras är inte bara ljudvågor i en mikrofon eller lexigrafisk kodifierade materia som konsumeras via fotonen – de är en rekrytering och skulpterande av energiomvandling i ett komplext system. Denna ledare har fått ett nytt handlingsutrymme, en större mekanisk makt bakom sina ord. Vad betyder det? Sannolikheten för att det som sägs ska hända är beroende på t.ex. tidigare utfall och hur mycket energi som står bakom orden (tyngd).
Maktens natur förändras med teknologin och informationsflödena. Idag är makt narrativ och perception – att påverka hur människor tolkar verkligheten. Ledaren testar nu fältet genom att lansera extrema utsagor, prognoser, löften eller hot. Tre miljarder mediaanslutna människor lapar nu upp detta. Vissa reagerar med rädsla, andra med hopp, några med likgiltighet.
Detta förändrar potentialen i prognosfältet. Vad menas med det? Föreställ dig att framtiden är ett hav av möjliga utfalI(fältet). När någon med tillräcklig inflytelse gör ett uttalande, flyttas tryckpunkterna i detta hav(fältet). Vissa möjligheter stärks, andra försvagas. I det subjektiva och kollektiva prognosfältet skapas en potentialskillnad – en spänning som driver rörelse i bias och handling (agency). Plötsligt börjar människor planera, förbereda sig, omvärdera sina positioner.
Men hur påverkar detta dig? Vi människor förvaltar vår egen energi: mat, överlevnad, reproduktion. Vi kvantifierar omedvetet andras mål och ord – hur mycket energi ligger bakom detta? Kommer det att påverka min egen energibudget? Är detta en hotbild eller en möjlighet?
Detta kan vara ledarens avsikt – att förändra riktning genom att visa på riktning. Inte genom att tvinga, utan genom att skapa förväntningar som i sin tur skapar rörelse. I din energibudget så finns en ny rörelse för det finns en ny position som har en hyperpotential kopplad till din riktning. Denna hypotetiska potentialkropp är mångfacetterad och äger motstånd och tillåtelse i relation till dig själv.
Så vår energi, vår kropp, våra tankar rekryteras om vi tycker att det vi konsumerar går i resonans med vår överlevnad. Det finns en viss magi att förstå hot och löften i det memetiska fältet, etablering, konflikt och persistering av idé.
Mediasignalen. dina egna tankar, handling (utfall)
Du är ansluten till detta fält i olika grad. Men varför ska du lyssna på globala nyheter? Hitta en balans. Avskilj dig från signalerna – andras mål och riktningar behöver inte persisteras i ditt medvetande.
En modern paradox: Vi matas konstant med information om konflikter, kriser och maktspel som vi saknar direkt inflytande över. Detta skapar en illusion av deltagande, men egentligen är det ofta en form av kognitiv belastning. Varför ska du lägga energi på geopolitiska problem där du inte har något handlingsutrymme?
Tänk dig att dina egna mål rekryterar din energi. Se till att det verkligen är dina mål. Det kan vara kollektiva mål såklart, men är det dina mål? Vår kollektiva mål hade en annan horisont förut, till exempel var ska vi vandra över säsongen, vilka beslut ska vi ta i naturen? Och vi var mycket färre personer.
När du medvetet eller undermedvetet skapar en målrymd, så kommer din energibudget och ditt affektiva fält att förändras för att kunna komma till målet (att vandra till målet eller att skapa något är samma budgetprocess). Så om du har rastrerade mål, undertryckta mål, för många mål, ett orealistiskt mål (t.ex. självbildsmål) så kan ditt energibudget felinvestera (för hög energi, låg energi). Dessa felinvesteringar är inte optimala för din organism. Tänk dig ett enkelt gasreglage till en motor som är någorlunda lågvariabel eller linjär , men när du ändrar reglaget så hamnar energin i ett fält av ständig byråkrati, eufori eller ångest istället för att ta dig till målet. Eller att när du ska ta det lugnt så gasar du istället? Eller inte lägger energi på rätt saker. Prioriteringen är även det en del av energibudgeten. Åh! Om du är helt mållös så kommer du att stå still.
Om du vill agera – prata, organisera, skapa – då är det något annat. Men om du bara blir en pratmakare, en som reagerar utan att handla, riskerar du att enbart blåsa varm luft. Ut på twitter-träsket med dig så kan du peka på andra och känna deltagande!
Men om du drar dig tillbaka från mediasignalen, var försiktig så att du inte slår över i en annan extrem. Att isolera sig från omvärlden kan leda till egoism eller jingoism. Balansen ligger i att förstå vilka signaler som är relevanta för din verklighet och vilka som bara är brus.
Livet och människan – den kollektiva organismen
Vi ser oss ofta som enskilda individer, men kanske är vi snarare delar av en större levande organism med många armar. Språk och memetisk distribution är inte bara kommunikation – det är nervsignaler i det kollektiva neurala cybernetiska kontrollsystemet. Det styr expansion och tillbakahållning i olika vektorer och topologier.
Du är ansluten till världen genom din egen relation till den. Detta fält kan vara kopplat till flockens överlevnad. Det handlar om en ständig positionering – både aggregerad och subjektiv. Kommunikation ger nya vägningar; på det mest basala planet kan du genom känslor uppleva attraktion eller aversion för en riktning.
Tror du att vår kultur är välformulerad? Etablerad? Gemensam? Nej. Vi står mitt i en evig utveckling. Vi lurar ständigt oss själva eftersom vi inte kan avgöra vad som verkligen är viktigt för oss.
Men om man vill undersöka signalen kan man hitta en position – som egentligen är många positioner – utan att fastna i andras problem.
Du tänker bättre om du har en sundare relation till dina intryck – vare sig de kommer från media eller något annat.
Hitta dina mål. Hitta dina prioriteringar. Hitta din självbild. Hitta till dig själv och hitta till gemenskapen.
Addendum
Allt detta är ju modeller. Om du någonsin spelat brädspelet go, tänk på hur en nylagd sten på brädet ändrar framtida drag.