Vi har ting runtomkring oss. Vad betyder tingen för oss? Ta upp tinget du äger i handen. Vad har tinget för mening?
Vi har ting runt vår kropp. Dessa ting har olika potential. Vad har de för värde? Vad har de för värde för dig?
Vad ger tinget och vad tar tinget? Det är i sig en budget.
Kan du äta tinget? Eller leder det till mat? Eller överlevnad? Eller trevnad? Eller identitet? Och varför behöver du en identitet?
Likt ting så klär vi vår identitet med något. Den inre identitet och den yttre. Som en erimitkrabba, som ett djur som dekorerar sin plats i rummet.
Du kan även äga ritualen och processen. För den ger dig något.
Vet vad du äter. Och vet vad du har i ditt inre. Om ditt inre greppar något du inte ser – hur vet du om hur tinget eller personen förhåller sig till dig?
När det gäller mentalisering av andra personer – relationen
Objektpermanens och mentalisering.
Hur förhåller du till en person när den inte är i rummet. Hur vet du någon om den personen. Ser du den? Vet du hur den känner och förhåller sig til dig nu? När du tänker på den personen så kan då få för dig att du vet. Det är till förhållande.
Det kan vara bra att släppa denna mentaliseringsteater. Du behöver inte glömma personen men lek inte en affektiv lek i ditt inre som en dockteater.
Distansen som är skapad nu mellan människor, till skillnad från flocken, bosättningen eller byn, skapar en mer virtualiserad och bruten observation av varandra. Och du håller så många människor i dig. Det kan bli fel och kletigt. Släpp.
När du gömmer dig bakom gardinen så slutar inte världen att finnas. Men du måste gissa vad som händer bakom gardinen. Ta något ner gissandet om det behövs. Och om du vill veta eller bryr dig vad som händer, kliv fram och se världen. Skapa en relation till de och andra. Till det som behövs. Och vad behövs? – ja det är din proviant, dina kamrater, kompanjoner och skrattet.