Där jag var, ljusare gångar denna gång. Inte i förfall, ej heller i vacker skog.
De undre våningen i ett kontorskomplex – vita väggar, mörka men varma trätoner klär dörrpaneler. Är jag i min drömstads world trade center? Eller en plats för tänkande. Känns såsom ett handelscenter. Det finns grindar där för inpassering.
Jag umgås, jag har någon sorts relation med drömaktörerna som alla är män.
Vi finner en liten mollusk, en organism, den har sin egna karaktär. Den är varm i handen om jag håller den. Jag och en annan person hanterar den. Plötsligt blir det en bläckfiskform, den smiter, den är snabb och stark. Vi jagar den och fångar den.
Vi vill fånga gelévarelsen, men vi har en sorts skepsis till den. Dröm-minnena förloras, jag försöker här klä några få bilder och känslor i ord.
Jag ser organismen fylla ett akvarium.
Molluskens celler, genomskinliga genom dess hud rör sig. Såsom spermkroppar eller dess homunculus, de känns ej som gäster, utan något som som är lika med varelsens genomskinliga kropp.
Cellerna, individer i sig själv, fyller nu en annan persons kropp. Den är lika genomskinlig som varelsen. Jag ser hur dess små kroppar fyller den andra kroppen. Det känns invasivt. Någon annans kropp? Min egen? Ska jag vara rädd?
Vi jagar den. Försöker hantera den, vi relaterar till den, Varför är den viktig? Är den skadlig?
Tolkning
Drömtolkningen kan ju vara på samma nivå som att spå i teblad, men säg om drömmen har sin egna gång, så berättar tolkningen om mig som person. Som ett rorschach-test som jag gett mig själv.
(vi går genom ett evigt rorschach-test i det det vi uppfattar av vårt inre yttre)
Så nu min tolkning av drömmen – att använda sina egna minnen som såsom jag tolkar naturen. Jag väljer att tolka kroppen såsom vi hanterar ett nytt koncept, en ny idé, en ny bias. Dvs, det är något jag har relation till och då är något som förstås eller relateras till.
Ett kvanta i det fenomenologiska fältet. Något nytt hittat, något som relateras.
Om det är något nytt, något uråldrigt ur djupet av medvetandet, en syntes av detta, ett minne, mekanik, slump – vet ej. Men jag har ett minne av drömmen. Och den bär jag med mig en stund? För evigt?