Låt oss prata om existensen av tinget.
Något är något.
Något blir något.
“Att vara” är ett mycket viktigt verb i svenskan. Till och med föregående meningen innehöll ett “är”.
Så något är något?
Men om vi inte har en predikatsfyllnad till kopulaverbet “att vara”?
“Bordet är vackert”
Men “bordet är”? Vad är bordet utan förklaringen? Bordet existerar.
I AM? Jag är? Vadå? Vad är du? Du existerar. Ja, du upplever det. Och andra kan säga det.
Men bordet existerar ju inte utan att man kan ge det attribut. Det är ju attributens delar som förklarar formen av bordet och dess funktion.
“Bordet existerar” förutsätter ju att bordet existerar och har en bordform.
Så om det gäller bordets existens så kan det ju vara så att det var ett nytt bord. Ett nytt bord kom till min kännedom som hade bordsattribut. Ett nytt bord uppkommer i den kännedom av materia jag har i mitt universum. Endera genom: Observation (jag såg bordet), jag hörde om bordet, jag såg en bild av det nya bordet, jag såg en skymt av ett bordsben och en vas och klurade ut att där borde det finnas ett bord osv.
Men om bordet blev uppbränt eller om bilden var en lögn/konst så existerar inte bordet längre i vårt nu. Den har endera bytt energitillstånd eller så fanns inte avbildningens orginal.
På ett flytande, ständigt omformerbart universum så pekar vi mot det och sätter ord på det som behövs sätta ord på.
Att tillskriva existensen av något och tillskriva den existensen attribut – det är en del av vår karta av verkligheten.
Platons idévärld fånger formerna. För honom var det sanningen. Våra personliga arketypiska mappning var sanningen. När det är formerna som kartlägger och hjälper oss att navigera oss själva. Att kunna hantera kvantan för att kunna navigera, leva, konsumera, reproducera.
Så låt oss prata lite om vår kropp och vår mappning och uppfattning av vårt universum. Vi har alla en unik form av uppfattning och det skapar vårt personligt universum. Allt vi uppfattar är PERSONLIGA qualia. Visst, där bortom borde finnas ett objektivt universum men vi kan inte komma åt det, men vi kan harmonisera våra privata universum för att kunna förstå och samarbeta som organism.
Jag har kallat detta universum mitt fält. Detta fält är mappningen och det är DET du konsumerar. Det är organet, organisationen, toplogin som observerar, konsumerar, navigerar universum.
Detta fält är ett axiologiskt fält av subjektiva bedömningar. Det är värdebaserat och unikt.
Men låt oss inte bli solipsistiska och säg att bara vi existerar bara får att ett personligt universum/fält har ett namn. För t.ex. mänsklighetens uppfattade universum är ju en summering av våra totala medvetenhet om oss själva/våra privata universum. För rekursivt i våra universum går ju andra universum.
Om vi hårddrar så kan vi inte ens förstå hur ett enda ord faller/upplöses/förstås i någons annas fält. Kanske i grova drag kan vi empatisera (för hur skulle annars språket ens kunna fungera) men för hur ordet är konnoterat i någon annans axiologiska fält det är svårt att förstå. Men ordet FUNGERAR och det är gott nog. För det skapar rörelse.
Varje fält är olika. Våra universum har unika, personliga dialekter. Och vi kan utmana och försvara våra egna universum.
Sedan är ju våra personligt universum kodade i materia, så det objektiva universum borde vara roten till vårt subjektiva universum.
Detta har haft många namn och pekande genom historien: The Ultimate Reality, Brahman, The Monad, noos osv.
Var nyfiken av det som finns i världen. För allt du ser är skapat genom dig. Du har inte skapat det, men det är din kropp som skapar uppfattningen.
För att återknyta om tingen: Objektets being eller non-beingess är bara ett pekande i ditt universum. Det blir ett ting, konkret eller abstrakt, som är uppknytet och kan tillknytas andra attribut.