Så, den neurologiska återkopplingen i reglering av beteende:
Kunskap om moderns och faderns röst och dess mentala modeller kommer vara en del av personens reglering. Det är kodat och speglat beslut – dvs routing av neurala processer.
Dessa “röster” har en kunskap om din genetik då man får hälften av information från bägge föräldrar. En sorts kör där man förhåller sig till många röster för att kunna reglera hur man distribuerar/modulerar sin energi.
Fråga: Hur paramateriseras då grundmönstren, den grundläggande grammatiken för att förstå omvärlden och andra personer. Finns det en genetisk grund till att bygga en mental modell med dess relationer?
Så, vi har förskjutit (!) psykodynamiken – men frågan “Hur ser ditt förhållande till dina mor/föräldrar ut?”.
Att bli en individualisered person är att kunna vara självreglerad.
Denna självreglering är ju inte så att endas interna processer kan vara en del av beslutsunderlaget – utan hur du konsumerar och modulerar intryck, tal. Återkopplingen. Integrationen med omvärlden.
Om vi inte har en god koppling till våra mentala modeller utan att vi förskjuter, katalogiserar, reducerar och modulerar för mycket så kan inte empati och rätt förståelse skapas.
“Fader”- och “moder”-strukturen kan styra den individualiserade processen och ge återkoppling som är kopplade till affektiva fält som har blivit anslutna i personens tidiga utveckling.
Hur ditt förhållande till dina föräldrar ser ut är en sak – men moder/fader/barnet och dess väg till individualisering är din att äga. Om du förskjuter eller inte förstår delar av dina egna genetik och de medfödda och senare i kultur stämda medfödda strukturerna, kan du ha svårt att använda den gåva du fått när du kommit till världen – den kunskap som finns kodifierad i din kropp i en väldigt lång evolutionär process.