När behöver ett ljud navigeras?
När blir ljudet ett enskilt ljud? Någon monolitisk process man kan peka på?
Ljudet i sig själv har en form med många olika frekvenser. En form / en störning / en modulation i den bärande materian.
Om det är enskilda transienter så kan vi säga att de hände i tid.
Om transienterna är snabba så blir det ett enda sammansatt objekt. Något som har tonhöjd.
Så enskilda perceptioner kan bli ett fält av perception. Ihågkomst, upplevelse, dröm och hallucination kan bli något av partikulära saker – enskilda saker, kanske en neural dadaism som blir till något symboliskt.
Vi ser inte enskilda fotoner, vi ser objekt. Vi kommer inte ihåg varenda sak, vi upplever inte allt.