Har du mat?
Är du avundsjuk mot dem som har “status”?
Varför?
Du har ju mat.
Är du inte förtryckt med känner dig på något sätt förrådd? Undersök det. Är det verkligen inte något du vill ha och äga?
Var ren. Var uppriktig. Skada inte. Ät mat. Undersök empatin. Är det så svårt? Då behöver du inte ansluta till materia. Du behöver inte ägas av ägandet.
Tänk dig att de som jagar materiell status är fast i en bur. Du kan anskaffa dig saker som du försvarar, du behöver saker i detta samhälle. Men förstå vad det är.
Den abstrakta tanken
Väg den abstrakta tanken, törstandet av förståelsen, att söka efter sanningen, att söka mer tillgångar eller att söka status mot behovet av att – äta, älska och ta hand dig själv?
Det du upplevt, sett och smakat. Det är en sak. Det tal har hört av en trovärdig källa som du inte själv upplevt är en annan.
Det abstrakta du försöker förstå, behöver du förstå det? Om det blir för mycket, om du är fast i något – ger denna tanke dig mat? Om ej, varför inte släppa den om tanken tar för mycket tid och känslor?
Ha så att du överlever, var hygglig, var öppen.
Γνῶθι σεαυτόν – Känn dig själv
Att ställa sökandet mot det som är viktigt gjorde även Platon som citerade inskriften i Delfi i dialogen Faidros. Dock inte mot mat, utan mot sig självt. Varför söka när du inte ens känner dig själv? Börja där.
Parafraserande och löst översatt när Faidros och Sokrates talar om sanninghalt bakom en myt:
Sokrates: Om man försöker använda vetenskap och logik på myt så tar det mycket tid. Jag har inte tid med sånt. Ska jag berätta varför? Jag måste först känna mig själv, såsom inskription i Delfi säger.
Att vara nyfiken på det som inte angår mig, medan jag fortfarande är okunnig om mig själv, skulle vara löjligt. Och därför tar jag farväl av allt detta.