Hon var vacker, intelligent och tyngd av sin forna (påhittade) grymhet.
Den nya pojkvännen, den äldre antikvarietshandlaren var orolig över att hon inte ville ha sex med honom – så under den illegala utgrävningen i Kambodja köpte han henne två manliga prostituerade.
De hade möts i Tokyo där hon studerade japanska. Den japanska affärsmannen hyrde in europeiska kvinnor till en fest – där de med bara bröst serverade maten.
Det kom ett mail från henne. Hennes pojkvän hade svårt att sälja de hinduistiska statyerna – stulna från folket. Hon skickade ett kalkylark med inventariet och ett google-ark med bilder av godset till oss. Och där kom gudarna till mig, urgrävda från marken så kommunicerade de sig med mig – Brahman, Shiva, Parvati, Vishnu och Krishna. Från att legat i marken i tvåtusen år så hälsade de mig med sina leende ansikten.
Och jag hedrade dem, såsom jag hedrar alla möten. Men jag visste inte att jag gjorde det, utan mitt undermedvetnas arketyper band sig med alltet, det drog i mina aspekter och gifte sig med min riktning.
Vilken resa. Och jag som inte tror på någon gud. Tror jag. Ett agnostiskt fält. Jag pratade med en kristen vän. Så stabil. I det varma mötet så sade jag att jag jag hade utvecklat Pascals trossats. Jag sade “Gud älskar mig även om jag inte tror på honom. Och för det så älskar jag Gud.”
Vi tackade nej till att sälja deras stulna varor på den europeiska marknaden.
Och så växer vi, i det träd som är förbundet i nuet, dået och framtiden.