Odengatan mars 2024.
Den indiska mannen berättade några allmängiltiga saker om mig själv. JAG SER, sa mannen till mig för han sa att han var kraftfull.
En gatubedragare. En del av mig ville tro på något – jag som läst myterna, så många texter. Men så klumpig han var.
Han gav mig astrologiska råd om framtiden, att det skulle hända något bra. Ett så dyrbart råd, ett råd som tröstar och ger hopp.
Jag frågade vad han jobbade med. Gatubedragaren sa att han var guru.
Han pekade mot himlen och sa något om GUD, CHAKRA och KARMA. Han vispade runt med olika ord i grytan.
“Nu ska jag visa min kraft”, sa mannen.
Han gav mig ihopknycklad lapp. Håll in denna lapp sade han. Sedan frågade han tre saker. Vad är din favoritfärg, vad är ditt favoritnummer, vad önskar du? Han skrev ner detta på ett litet anteckningsblock. Han frågade hur “illiusion” stavades och var tvungen att svettigt slå upp något i ett bengaliskt lexikon på sin telefon.
Han bad om lappen tillbaka och lade den i sin hand och blåste på sin näve. Jag fick tillbaka en ihopknycklad lapp. På den stod det med en barns handstil, “yellow, 13, illusion”. Se!, sa han. Jag kunde förutse dig!
Suck.
Det kommer hände bra saker i sommar, sa mannen. Något stort! “Ta denna magiska sten, den är viktiga” , och han lade en billig glaspärla i min hand. Detta var gåvan från honom till mig.
Han öppnade sin bok med sedelficka och kreditkortsfack och bad om ett bidrag för sitt spirituella arbete.
Här är ditt bidrag. sa jag, och lade tillbaka glaspärlan jag fått i hans öppna bok och lämnade mannen.