Och du är vågor i samspel med andra vågor. Och vågen kan vara större än vad du är och din kropp. Du är förmedlare av vågen, många vågor, de ger och tar energi i fältet av havet.
Kroppen och maten.
Vågen hittar sin plats i havet. Och vågen formas av var i havet den är.
Vågen kan få energi från andra vågor. Och dämpas av andra.
Vågen av harmoni, depression och mani styrs av förhållandet av fältet.
I äldre indiska texter beskrev detta som” “gunas” där de beskrev Sattva (harmoni, lugn), rajas (upprymdhet, rörelse, passion) och tamas (okunnighet, tröghet, lättja).
I kinesisk tradition kallades harmonin Tao. Dvs vara naturen.
Du är en komponent av en våg i verkligheten. Du är kroppen men även inte kroppen. Du är förbunden av universum genom mat och födsel och kropp. Att vara ett jag och kunna beskriva det? Vad pekar det?
Vad är det att inte vara naturen? Vad är girighet? Vad är att inte vara i balans i fältet?
Vad är det att inte bli hörd? Vad händer då med kroppens fält? Det kan gå upp i energi då energin inte kan förmedlas vidare och du kommer i självresonans. Eller leda till att man inte får energi och går ner i depression. Vi följer vågen. Vi följer vägen.
Att diskutera i kontextet:
Individen, utbyte av energi, kollaps i fältet, distribuering, återkoppling, självspinn, dövhet, uppgivenhet mani och depression, kontextuell identitet, gåvan, samarbetet, utbytet, isoleringen, försvaret, dialogen.