Återigen ber jag om tålamod. Detta blir en fläckig förklaring. Jag får arbeta på detta.
I drömmen visade sig kvinnan sin kropp, vi satt sedan ner och diskuterade. Jag frågade henne “har du en man” – kanska för jag ville försäkra mig om jag kunde ingå kroppsligt med henne.
Hon svarade inte, men ord kom som en ström av fri tanke. Efter drömmen så kom ju åter till insikten att kvinnans drömfigur var jag. Projicerad av mig. Och observatören kändes som jag, drömaktöreren, agereraren var befäst med det som jag upplever vara jag (“egot”).
Så även i drömmen så har jag ett jag som inte förstår vad mina drömaktörer gör. Den interpersonella brandvägg som finns mellan oss i verkligheten återspeglas i drömmen. För jag är inte subjektivt anhäktad till mina drömobjekt. De är även i drömmen “den andra”.
Men vad händer om din uppfattning av dig själv kan empatisera med den andra personen. Självklart förstå att det är en annan person, men det djupare jag går i resonans med den andra personen.
Och kan jag ändra drömaktör, kan jag bli någon annan i drömmen? Det finns dömanden och brandväggar mellan de arketypiska rollerna, det har jag i mina drömmar märkt. Varför inte ingå i total fördjupning, ett identitetsrollspel som är intrapersonligt. Kan vi smälta samman i våra drömmars monad, vår drömmars brahman. Kan jag uppleva mina upplevda arketyper. Kan jag gå i någon annans skor? Kan jag gå i allas skor?
Låt mig förstå att de drömkaraktärer är även jag. Och återkopplingen och empatin är där.
Och här ber jag om tålamod för det metafysiska. Jag kommer dra paralleler med psykologiska processer och mönster jag hittat i Bhagavad Gita. Se dessa kapite:
Kapitel 11: Den totala Vishvarupa och sammankopplingen av igenkännandets form.
Kapitel 13: Fältet. Dit egna fält och andras fält. Kroppets fält och de andra kropparnas fält.