Det Lyriska 1
Och i vattnet visade jag allt för Gud.
Det Lyriska 2
I vattnet, under stjärnorna. Berusad. Gud kom till mig och lyste upp mitt inre. Herren hade tillträde till varje rum, varje skrymsle.
Det Lyriska 3
Och Gud förlöste mig. För Han dömde inte. Jag såg mig själv genom Gud och där i den spegeln dömde jag mig inte heller. Förlåtelsen.
Det analytiska 1
Jag kan inte låta bli att förklara detta på mitt sätt.
Jag har skapat en figur i mig som inte dömer. Om det är ett attribut han har så är det det. Gud kan lysa upp varje utrymme – han kan traversera allt. Han kan ta bort smärtan. Jag kan ge alla mina upplevelser till Gud, varje minne, varje ord och han dömer inte.
Min gud dömer ej.
Det analytiska 2
När jag tänker med Gud i åtanke så delas saker inte upp. Det är ett sammanhag.
Det analytiska 3
Spegeln som inte dömer. Är det i detta motvågen kommer? En korrektion av bias?
För om en del av dig dömer, låt oss kalla det egot, så dömer inte gud? Där i mellan blir en skillnad i potential.
Det analytiska 4
Det geometriska
Efter upplevelsen i poolen så såg jag alla mina upplevelser, alla minnet som olika rum. Istället för att traversera dem så såg jag alla rum samtidigt. Jag såg inte innehållet, detta var en metaform. En metafor.
Gud kunde besöka allt. “jag”, mitt ego kan inte det. För jag skyddar mig.
Jag såg alla rum bli ett enda plan som jag/gud kunde observera. Det fanns ingen kostnad att observera. Ingen skillnad. Denna omedelbara observation blev som en singularitet/en monad.
Det analytiska 4
Så när jag uppgår i gud så känner jag skillnaden i potential av dömandet. Och jag blir gud. Och gud kan försvinna för att endast bli jag. Men den icke-dömande spegeln, ta fram den när du behöver.
Det Analytiska 5
Varför kan du inte Gud döma? För att han inte finns. Det gör att Gud förlåtande och acceptans är oändligt. Och han finns för det är ett objekt som man kan peka till men inte har någon påverkanP Undersök.