Människan och vår kultur är så uppe i röven så vi ser restan av världen som något automonatiskt fält vi rör oss i. Djuren får inte längre äga tankar, kultur, kärlek och upplevelser. Men de har det. Som vi.
Vi är starka. Visst. Men till vilken nytta. Vår nytta. Att vara stark är inte att vara bäst.
Vi har signalsystem som inte skiljer sig från djurens även om vi kan se att vår gren, vår art har andra förmågor. Vi har ett signalsystem, högst symboliskt och virtuellt. Men det finns i oss. Och vi är naturen och intelligensen och språket är naturen och allt vi skapar är naturen.
Se skillnaden men se den totala likheten vi har med resten av livet och resten av universum.
Reflektera. Du har gåvan. Gör det.