Så observationen kan skapa ett ting eller symbol. Mätningen kan mätas mot något vi tidigare mätt. Att förstå verkligheten genom våra sinnen är en samplingsprocess. Och vad vi historiskt känner till genom vår kropp kan bli en förståelse vad vi ser när vi skapar vår representation av verkligheten.
Det som finns runt om blir hanterbart på nivå det vi har behövt för att vi som organism ska stå här.
Men verkligheten flödar, det är inte ett antal mätningar. Måhända vi kan säga att verkligheten är som havet och tingen och processerna blir namnen på vågorna. “VÅG1”, “Elsa”, “bordet”. Kanske man kan säga att verkligheten inte behöver mätas för att den ska “existera” – i evig superposition.
Låt tingen flöda, håll tillräckligt länge, släpp. Du kan bli för mätt om du inte släpper det uppmätta.
Släpp saken
Släpp tinget
Låt harmonin flöda
Låt hjärtat slå
Även om vi börjar klä världen “det är som det”. Bordet är såsom alla bord. Den personens beteende är som något jag känner igen från förr. Även om vi gör det så måste man tillåta världen vrida och vända sig som den gör. För vår uppmätta representation är inte världen. Vår uppfattning är en liten del av världen och den har lägre upplösning i de dimensioner som det uppmätta värdet representeras i.
Om du håller för hårt i din representation och du inte kan modulera om eller släppa så kan mönstermatchningen bli så etablerad att din representation inte kan “närma” sig sanningen. Om nu sanning finns. Och den formen du har i dig, kan även bli en inre hallucination, som något gömt men formen är gömd i det undermedvetna. Låt måhända det inre ögat se?