Detta är rörigt. Jag ska strukturera upp detta.
En analogi mellan den interna neurala strukturen och hur handlingar och saker görs av människor mellan och verkligheten.
Information kan delas.
Jag ger det till en vän. Vännen har nytta av informationen. Det kan vara ett inspelat musikstycke. Min vän ger det till en annan vän – person till person (peer2peer). Idéen sprids – eller stannar. Vad är regleringen av informationsbärandet eller den neurala aktiviten?
Varför distribueras informationen?
Relationen mellan vännerna finns av en anledning. Synapsstrukturen i hjärnan finns av en anledning.
Vad är utbyte mellan personer? Vad är rättvisa? Vad är att dela? Vad är gemensam nytta?
Vad är gemenskap?
Något vi behöver komma ihåg finns kvar som minne. Något vi lär oss blir starkare i vårt sinne. Något vi glömmer blir inte vattnat.
Vad är anslutet till allt du vet? Vad är anslutet till din kropp? Din uppfattning av jaget?
Och din uppfattning av andra? Och illusionen om gud som uppkom? Och vad är då gud anslutet till? Och hur ofta blir gud förstärkt i ritual och tanke? I vad läggs på illusionen gud? Vad söker de som tror på gud när det gäller förklaring för framgång eller olycka? Hur stark blir minneskonstruktet, memoplexet när det är anslutet till dig? Relationen till gud och relationen till allting som då är anslutet till gud.
Den neurala strukturen existerar om den har en funktion – sann eller falsk. Viktig eller oviktig. Är överlevnad beroende av relation?
Person till person. Massmedia till person. Varför flödar informationen? Följ maten. Följ pengarna. Se energiutbytet.
Nätverket av idéer som analogi till neurala nätverk
Ett neuralt nätverk fungerar som ett dynamiskt system där kopplingar förstärks eller försvagas baserat på aktivitet, likt hur relationer mellan människor stärks genom interaktion och utbyte av information.
Bildandet av minnen
När en idé eller information sprids från en individ till en annan, liknar det processen där en nervsignal överförs mellan synapser. I hjärnan sker detta genom:
Stimulans och aktivitet: En nervimpuls utlöses av en stark
upplevelse eller inlärning.
Förstärkning av kopplingar: Synapserna förstärks genom repetition och relevans. Detta liknar hur en idé mellan människor växer och blir starkare ju mer den delas och diskuteras.
Långtidslagring: Om idén är tillräckligt
viktig (emotionellt, praktiskt eller intellektuellt) blir den ett
långsiktigt minne, analogt med hur en idé kan bli en del av
kulturen eller ett kollektivt medvetande. Vi kan upprätthållas genom användning, repetition eller ritual.
Varför glömmer vi
Glömska uppstår när en nervförbindelse försvagas på grund av:
Brist på stimulans: Om ett minne inte används eller förstärks, kommer synapsernas kopplingar att brytas ner (synaptisk pruning). På samma sätt kan relationer mellan människor blekna om de inte upprätthålls genom interaktion. Konkurrens om resurser: I hjärnan måste viktig information prioriteras, precis som i ett samhälle där idéer konkurrerar om uppmärksamhet och resurser. Resurser är ju i detta exempel t.ex energi i vår kropp från föda och i samhället så finns det många potentialer till aktivitet – där enklast nuförtiden är pengarna som illustrerar ett löfte om arbete/energi.
Glömska är inte bara en förlust; det är en nödvändig del av att skapa utrymme för nya minnen. Samhällen fungerar på liknande sätt – gamla idéer glöms bort för att ge plats åt nya trender och innovationer.
Neurala strukturers överlevnad
En neural struktur överlever genom att:
Erbjuda funktion eller mening: Precis som relationer mellan människor måste en nervkrets tjäna ett syfte, exempelvis genom att möjliggöra färdigheter, tankar eller överlevnad.
Vara del av ett större nätverk: Isolerade strukturer tenderar att brytas ner, medan starkt anslutna strukturer (som är kopplade till flera delar av hjärnan) är mer stabila.
Stärkas genom ritual och repetition: Likt hur ritualer förstärker religiösa idéer i samhället, förstärker repetition och vanor nervkopplingar i hjärnan.
Gemenskap och informationsutbyte
Relationen mellan människor är drivkraften bakom informationsdelning, precis som synapserna är grunden för informationsflödet i hjärnan. Gemenskapen uppstår genom:
Utbyte av värden: Människor delar idéer, musik, eller resurser för att skapa gemensam nytta. Rättvisa handlar om att balansen i utbytet upplevs som rimlig.
Byggandet av gemensamma minnen: När en grupp människor delar en berättelse, ritual eller idé, förstärks dess betydelse för hela gruppen, vilket skapar en kollektiv identitet.
Energi och resurser: Informationsflödet liknar energiflödet i ett ekosystem. En idé överlever och växer bara om den får näring genom interaktion, likt hur neurala kopplingar behöver aktivitet.
Gud, illusioner och minneskonstruktion
Idén om gud kan ses som ett memoplex – ett komplex av minnen och idéer sammanlänkade i hjärnan och i kulturen. Dess överlevnad beror på:
Emotionell koppling: Gudsidén är ofta kopplad till starka känslor som trygghet, hopp eller rädsla. Dessa känslor förstärker dess plats i minnet.
Social förstärkning: Genom ritualer, bön och samlingar förstärks idén om gud kollektivt, vilket liknar hur synapser stärks genom repetition.
Koppling till verkligheten: Gud ansluts till framgång, olycka och andra verkliga fenomen genom tolkning, vilket förankrar idén och gör den relevant.
Slutsats: Relationens betydelse för överlevnad
Precis som neurala strukturer i hjärnan överlever genom funktion och koppling, överlever relationer mellan människor och idéer genom deras relevans och användbarhet. Flödet av information – vare sig det är i hjärnan eller mellan människor – drivs av ett behov av mening, överlevnad och gemenskap. I båda fallen är det repetition, koppling och förstärkning som avgör vad som bevaras och vad som glöms.
Rättvisa i neurala nätverk
I hjärnan är rättvisa relaterad till resursallokering och balans mellan olika funktioner. Exempel:
Energi och uppmärksamhet: Hjärnan prioriterar att förstärka nervkretsar som ger nytta eller mening (överlevnad, problemlösning, emotionell belöning). Förbindelser som inte längre är funktionella “beskärs” genom synaptisk pruning.
Homeostas: Hjärnan söker balans mellan excitation och inhibition. Ett nätverk som är för aktivt eller undertryckt leder till dysfunktion (t.ex. ångest eller apati). Rättvisa innebär här att alla delar får bidra proportionerligt till helheten.
Analogt till mänskliga nätverk:
En rättvis struktur är en där alla noder (individer) har möjlighet att bidra och få tillbaka något av värde, oavsett om det är information, emotionellt stöd eller materiella resurser.
Rättvisa i mänskliga relationer
Rättvisa mellan människor handlar om att utbytet av resurser, idéer och energi upplevs som balanserat. I nätverket av idéer kan det beskrivas så här:
Ömsesidighet: Om en person delar en idé, berättelse eller resurs, förväntar de sig ofta någon form av erkännande, nytta eller återkoppling. Detta liknar hur en nervsignal “belönas” genom att förstärka kopplingar.
Proportionerlighet: Rättvisa innebär att insatsen och belöningen är proportionerliga. Om en individ bidrar mycket till gruppen men får lite tillbaka, uppstår obalans och relationen försvagas.
Tillgång och möjlighet: Rättvisa förutsätter att alla i nätverket har likvärdig tillgång till idéer, information och möjligheten att delta.
Rättvisa i informationsflöde
I ett system där information flödar mellan människor eller mellan neuroner, är rättvisa avgörande för effektivitet och överlevnad.
Distribuerad nytta: Om information sprids brett och skapar nytta för många, upplevs systemet som rättvist.
Orättvisa i informationsflöde: Om vissa individer (eller neurala kretsar) monopoliserar resurser, uppstår stagnation, likt hur en centraliserad idé kan hämma kreativitet eller innovation.
Rättvisa som grund för gemenskap
I ett nätverk är rättvisa en katalysator för att skapa tillit och stabilitet. Utan rättvisa försvagas band mellan noder, och nätverket riskerar att fragmenteras:
I hjärnan: Om vissa nervkopplingar prioriteras överdrivet kan det leda till obalans, som t.ex. i beroende, där en krets dominerar på bekostnad av andra.
I samhället: Om idéer eller resurser samlas hos få individer utan att ge tillbaka till nätverket, uppstår alienation och förtroendet bryts.
Exempel med Gud och illusionen
Om vi applicerar rättvisebegreppet på idén om Gud, kan vi se hur en gudsuppfattning förstärks när människor känner att de får något tillbaka för sin tro (t.ex. förklaring, trygghet, eller känslan av mening). Om idén om Gud inte längre svarar mot dessa behov, försvagas dess roll i både individens och gruppens minnen.
Sammanfattning av rättvisa i detta kontext
Några aspekter på rättvisa:
Balans: Resurser och energi fördelas proportionellt efter behov och nytta.
Ömsesidighet: Alla delar av nätverket (neuroner eller människor) bidrar och får tillbaka något av värde.
Funktionalitet: Det som förstärks i nätverket är det som fungerar och bidrar till helheten.
Rättvisa är därför både ett etiskt och ett funktionellt krav för överlevnaden av relationer, nätverk och idéer. Den skapar grunden för gemenskap, stabilitet och utveckling
Angående felaktig anslutning och balans i en energistruktur:
Neurala nätverk
I hjärnan distribueras energi och resurser (syre, glukos, och neurala signaler) genom nervceller och synapser. Om en struktur får för mycket energi eller aktivitet utan att det är funktionellt motiverat, kan det ha negativa konsekvenser:
Hyperaktivitet: Exempelvis vid epilepsi, där överdriven synkronisering av nervsignaler skapar anfall. Detta är ett exempel på felaktig anslutning där en nervkrets monopoliserar energi och stör andra delar av hjärnan.
Beroende: Om en neural bana som är kopplad till belöning (t.ex. dopamin-systemet) överstimuleras, som vid missbruk, leder det till att andra viktiga kopplingar försvagas. Hjärnans resurser prioriterar den beroendeframkallande kretsen på bekostnad av helheten.
Kognitiv ineffektivitet: Överaktivering av vissa delar av hjärnan kan också skapa mental utmattning, där energin används ineffektivt, som vid överdriven grubblande eller ångest.
Illusion: Illusion kan vara kopplade till saker i verkligheten. Detta kan skapa fördröjning och en icke-optimal energiprocess i hjärnan. Det skapar t.ex. en onödig teologisk byråkrati i hjärnan.
OCD är ett annat exempel.
Sociala och organisatoriska nätverk
I samhällen och organisationer kan en struktur få för stor kontroll över informationsflöde och resurser, vilket leder till:
Centralisering av makt: Om en individ eller institution får för mycket makt eller resurser (t.ex. pengar, energi, eller information), kan detta skapa ineffektivitet och korruption. Det förvränger rättvisa i nätverket och orsakar alienation för andra noder.
Obalans i informationsflöde: I sociala nätverk kan vissa idéer eller berättelser bli överdrivet förstärkta, trots att de inte är funktionella eller sanna. Jag kallar detta myten. Ett annat exempel är spridningen av desinformation genom algoritmer som prioriterar engagemang snarare än sanning.
Resursmonopol: Om en liten grupp monopoliserar resurser eller energi, blir helheten svagare. Detta kan jämföras med när en stat eller företag överutnyttjar miljöresurser utan att återinvestera i systemet.
Ekosystem och energiobalans
I naturen finns liknande exempel:
Invasiva arter: Om en art tar för mycket energi och resurser från ett ekosystem utan att ge tillbaka, leder det till ekologisk kollaps. Exempelvis kan algblomning i vattenmassor ta upp allt syre och kväva andra livsformer.
Energiöverutnyttjande: Människors överdrivna användning av fossila bränslen är ett exempel där en struktur (industri och ekonomi) har fått för stor tillgång till energi utan att balansera det med naturens behov. Resultatet är klimatförändringar och systemisk stress.
Energiobalans i idén om Gud
Om vi ser på den religiösa strukturen, kan för mycket anslutning till en idé som Gud skapa:
Dogmatism: Överfokusering på en idé kan leda till att den blir så stark att den hindrar kritiskt tänkande eller anpassning till nya förhållanden.
Resursöverföring: Om en religiös institution får för stor andel av ett samhälles resurser utan att leverera motsvarande nytta tillbaka, kan det leda till social och ekonomisk stagnation.
Hur för stor anslutning skapar ineffektivitet
Överbelastning: Om en struktur monopoliserar energi, blir andra delar av systemet undernärda och ineffektiva.
Feedback-loopar: Felaktiga kopplingar kan skapa självförstärkande mekanismer, där en dysfunktionell struktur fortsätter att växa (t.ex. missbruk, överproduktion, eller ekonomisk bubbla).
Förlust av redundans: Om energi koncentreras för mycket till en enda struktur, försvinner den nödvändiga mångfalden i nätverket, vilket gör systemet sårbart för störningar.
Lösningar för att motverka obalans
Redistribution: Precis som i ett samhälle kan resurser omfördelas genom skatter, förmåner, eller decentralisering, behöver hjärnan och också mekanismer för att återställa balansen.
Pruning och diversifiering: I hjärnan sker synaptisk pruning för att eliminera ineffektiva kopplingar. I sociala nätverk kan detta motsvaras av att ifrågasätta och överge ohållbara idéer eller strukturer.
Feedbackkontroll: Systemet bör innehålla mekanismer som upptäcker och motverkar överaktivitet, som hämmande reglering i hjärnan eller demokratiska processer i samhället.
Slutsats
En struktur med för stor och felaktig anslutning till energidistributionen skapar obalans och ineffektivitet, oavsett om det är ett biologiskt, socialt eller ekologiskt system. Nyckeln till ett hälsosamt nätverk är balans, mångfald och feedback – där resurser och energi fördelas proportionerligt och funktionellt, för att stödja helheten snarare än enskilda delar.