Är tankarna det som skulle sagts?
Är tankarna det som borde sägas?
Men vad säger vi då till oss själv? Modulerar, funderar, talar, knyter, reflekterar.
Om vi talade det vi tänkte, när kom vi på att vi kunde hålla tyst? För den interna rösten verkar ju tala. Vi talar med oss själva.
Kom detta samtidigt? Talet och tänkandet?
Kan en fågel vara vara reflektiv? Säger det pip-pip i huvudet på en fågel? Drömmer en fågel och hör de andra fåglar sång i drömmen?
Åh, kan drömmen vara en mer fullständig tanke? Istället för en viskande röst, med språk och bilder så får drömmen vara tanken man navigerar i. Vår återkoppling till oss själva i oss själva.