Det är du som upplever glädjen och smärtan. Och du har ansvar för att lösa dessa känslor.
Din existens av jaget är fött i den del av universum som är din kropp.
Du har ansvar för din kropp och dess handlingar.
Rätt investering i din kropp kommer ge rätt utfall. Eller ett bättre utfall än ett dåligt. Och du behöver du kunskap om vad och hur du ska hantera din kropp, andra och din omvärld.
Ge din kropp den behöver. Ge dig själv hälsa.
För det är den del av universum som du har mest lokala kontroll över. Din kropp. Din kropp och dina handlingar.
Du kan alltid peka mot: Något minne, en oförrätt, någon annan, något som du tror kommer hända, en diagnos, sin egna storhet, sin egna litenhet osv. Eller att någon annan ska lösa dina problem. Men vad gör det? Men dina handlingar är dina. Du har ansvar för din kropp och och dess handlingar. Orätt handling kommer att ge orätt hälsa.
(Så klart kan andra hjälpa dig. Men var då öppen för den hjälpen och våga be om den. Var även tacksam för den hjälpen och hjälp den som hjälper dig genom att lyssna. Men det är fortfarande du som med öppet hjärta tar mot hjälpen. Dina handlingar är dina).
Fröet landar i vid ängen vid backen och den får rätt skogsljus och trädet växer rakt och starkt.
Syskonfröet blir tagen av vinden och far genom stratosfären och faller ner med regnet i lite ynka jord vid trädgränsen. Trädet växer även den upp och blir ett träd, med exponerade rötter, med vindpinad stam och grenar.
Men bägge träd dricker sitt vatten och får sol på sina grenverk.
Vi har alla fått olika kroppar och olika förutsättningar. Men livet är för alla en kamp. Det finns inget på denna jord som är enkelt. För att kunna uppleva det så existerar du, en skör varelsen på jordens yta. Och vi har en tid på denna jord som är vår.
Men till skillnad från trädet så kan vi reflektera och styra om. Och byta miljö och vårt förhållende till våra kroppar.
Så tänk om det vindpinade trädet skulle kunna gå med sina krokiga rötter till sitt syskon där vid bäcken och sätta sig i jord där? Den skulle växa med ny styrka, men krokig stam skulle den fortfarande ha.
Men tänk i en värld av fantasi att stammen skulle kunna få en ny stam, rak och vacker som sträcker sig mot himlen precis som sin broder.
Det är detta som är neural plasticitet. Möjlighet att förändra och modulera handling i vårt nervsystem och i vår hjärna, vårt styrorgan. För du kan som reflekterande varelse förändra din relation till dig själv genom rätt handling.
En organism som ett träd bygger sin individ genom sin “reflektion” -> modifikation. Roten, stammen och grenverket har kodad handling i sitt DNA för att leta sig till ljus och näring. Och att fortplanta sig. Kodat i trädets DNA fanns det kunskap om lågenergitopologier och högenergitopologier. Så redan i cellen så kunde individerna klara av både ängen och fjället. Detta kunskap har testats genom evolutionärt tryck genom årmiljonerna.
I ett plastiskt nervsystem där vi har minne, dvs våra intryck från omvärlden och vår interna reflektion kan persisteras och där kan vi förändra vårt beteende. Och även om förändring är svårt, så kan vi med vilja och en stort förtroende till sig själv och omvärlden göra det.
För tänk om trädet skulle kunna växa sig rakt, men den hela tiden tvivlar, ger upp och den tynger sig ner ännu mer. När den har alla förutsättningar att bredvid sitt syskon ställa sig rakt och sträcka sig mot himlen.
Det är genom handling vi vattnar våra neurala trädgårdar. Vi vill ha det vi skördar, så vi upprätthåller det så vi får det vi vill ha. Men vi vet egentligen vad vi egentligen behöver. Det är inte lätt att göra rätt.
Och man kan falla och gå fel. Men målet är balansen. Och det är något vi strävar efter och det är en evig rörelse. Inget som vi kommer att komma till. Precis som kroppen korrigerar sig under gravitationens kraft så vi inte faller – så korrigerar vi våra händelser så vi ger det vi behöver. Det vatten, det skydd, den mat, den trygghet, umgänget.
Och mitt träd och mitt grenverk växer, vissnar och förändras. Och jag hittar de som jag kan dela mina erfarenheter med.