Tankar om hur vi ska hantera vår uppfattning om oss själva
Vår egenbedömnings dysformi. Hur uppfattar vi oss själva, hur mycket lnformation låter vi komma in till oss själva för att kunna självreglera oss själva. Dvs, hur mycket stämmer vår uppfattning om oss själva. Vi kan fråga världen. Vi kan ändra oss så uppfattningen stämmer. Kollapsa, studera, harmonisera motsatserna.
Och om det är fel, hur korrigerar vi denna uppfattning om oss själva? Det kan vara hur vi är, beter oss, uppfattas, handlar, tänker och dömer oss själv tex.
Självkunskap
Kunskapen om dig själv är till för att du ska hantera världen. Den inre och den yttre.
Affektiv självreglering: Om tröst och kognition i känslomässig modulering (affektiv reglering)
Människor har en grundläggande förmåga att modulera sina känslor genom handlingar. Till dessa handlingar räknas inte bara fysiska rörelser utan även kognitiva processer – tankar kan betraktas som interna handlingar med direkt påverkan på vårt känslotillstånd.
Att lyfta en kaffekopp är ett exempel på en viljestyrd, motorisk handling. Men även att medvetet rikta tanken mot en specifik föreställning – som att tänka på “apelsin” eller en “gatan” – är en viljestyrd mental handling.
Däremot är vissa tankar reaktiva, det vill säga icke-viljestyrda. De uppstår automatiskt som svar på intryck och situationer. Dessa spontana tankeprocesser är en naturlig del av vår perception och affektiva bearbetning. Vi behöver inte tänka på att vi ska tänka. Tankarna uppkommer!
Nu är det nog så att vi kan göra en mothypotes mot handlingen och tankes uppkommande, då det är genom tiden och det reaktiva allt uppkommer. Här får jag fundera mer på vilka ord som ska klä detta.
Ett hypotetiskt exempel runt självtrösten.
Vid ett tandläkarbesök med sprutor, skrapor och borr upplevde jag ett obehag. Ett obehag som jag inte tyckte stämde med det som hände. Då obehaget i sig självt var mer obehagligt än tandläkarens handling!
Frågor som kan uppkomma under tiden av obehaget. Varför händer detta? Hur kommer jag ut ur det? I detta fält av frågor och flykt är i just denna stund onödiga Men vi kan då trösta oss och affektiv reglera vår situation med tanken! Vi är hos tandläkaren för självkärleken, och att tandläkare och assistent hjälper mig. Det är ett sätt att självtrösta och komma till lugn. Det vill säga att individen aktivt försöker modulera sin emotionella respons. Tröst kan komma från externa stimuli (t.ex. en fysisk beröring eller ett lugnande ord), men kan också självgenereras.
Tröst som affektiv intervention
Tröst fungerar som en regleringsmekanism – ett sätt att förändra det aktuella känslotillståndet. Genom att lära sig självtröst, exempelvis genom inre dialog eller lugnande mantran, kan individen påverka sin emotionella reaktion.
Självuppmuntran – till exempel genom ett internt “mantra” – fungerar som ett kognitivt verktyg för affektiv stabilisering. Dessa metoder är särskilt användbara i situationer där externa stödresurser saknas.
Jag tror att affektiv självreglering är en träningsbar förmåga. Genom medveten övning i att identifiera, modulera och svara på känslor, kan individer öka sin emotionella resiliens och självregleringskapacitet.
Vi ska ju inte bli känslomässiga robotar. Men det är viktigt att uppmärksamma när vårt generella affekttillstånd, eller vår emotionella respons i en viss situation, uppvisar tecken på dysreglering.
Med det avses tillstånd där känslorna inte står i proportion till, eller är bristfälligt integrerade med, den faktiska situationen eller verkligheten som omger oss. Det kan röra sig om överreaktioner, avflackade känslor, eller affektiva uttryck som är osammanhängande eller inadekvata i förhållande till kontexten.
Att identifiera sådana avvikelser är en förutsättning för effektiv självreglering. Genom ökad metakognitiv medvetenhet kan vi justera och kalibrera vår affektiva respons så att den bättre svarar mot omgivningens krav och den inre upplevelsen blir mer sammanhängande
Tankar om balansen
Balansen finns i oss. När? laddning, balans. Tillräcklighet. harmoni.
När vi står upp. När vi andas. När vi äter. När vi ger och tar.
En stabil ton, eller ett ord. Det ser olika ut.
Medvetandets objekt som signal (“”intern/extern” qualia)
Om nu sammansättningen vid något annat kan bli en form, hur känns denna form igen och hur kan den ställas mot andra former?
Hur kan vi representera form, lika och olika. Säg att förståelse uppkommer i ett nätverk av relation. Då borde vi kunna lokalt visa hur objektet har får position i fältet?
Som ett plats i ett fält men inte i 3 dimensioner utan i ett fält med så många dimensioner som antal relationer.
Tankar om symbolen, namnet.
Jag vet inte var jag kan hitta filmen.
Men jag har namnet på dokumentärern.
Då kan jag söka efter filmen. Själva filmen har ett namn. Och jag kan genom språk söka efter informationen till jag hittar filmen.
Om namnet är distribuerat och sammanbundet med information/materian/energi så kan vi hitta den igen.