Minnets fossil, ihågkomstens grottmålning? Nej, det måste flöda.
Minnet ändras.
Kartan är inte statisk. Kartan flödar och känslorna är vädret över landskapet som växer, undulerar, sjunger, skrattar och väser.
Något måste framkallas. Något måste något fastna i? Men vi kan komma ihåg det som fastnar.
Och ta upp det i reflektion. Det blir en bild, en känsla, ett minne. Och vi kan förändra det då. Vi kanske klär minnet med det som behövs.
Det vi behöver komma ihåg. Och i trädet av minnet av ett misstag kanske vi klärd det lite med skam och strör över en brännande känsla över marken. Det gör lite ont. Det är meningen.
Men i reflektionen kan vi skriva om känslan. Om du inte gillar det. Eller det inte stämmer. Eller det skapar fel. Arbeta på det. Städa. Reflektera. Dröm.