Jag måste förklara mitt begrepp det axiologiska fältet innan vi börjar:
Axiologiskt fält: Ditt inre värdenät – ett slags känslomässigt och meningsfullt fält där allt du upplever får form, känsla och betydelse.
När något dyker upp i ditt medvetande (en tanke, ett minne, en sak), bedöms det direkt i det här fältet. Det är en pågående process i vårt neural nätverk.
Hur viktigt är det? Vad betyder det för mig? Hur känns det?
Det är inte svart eller vitt, utan fullt av nyanser – styrkor, riktningar och känslotoner. Fältet styr hur du upplever världen och dig själv.
PS. Det är för mig ett egen term för att jag ska förklara. Jag kanske borde kalla det “värdefältet”. Detta fält kan ta många former och vägar i vår biologi, genom anslutningar, förstärkningar, vridningar, assocationer, omledningar, förstärkningar och försvagningar. Tänk dig ett en växande magiskt träd i vinden som beroende på vindstyrka, sol och mylla växer och moduleras, och blir starkare, mindre, och grenarna och rötterna besöker varandra.
Säg att du har ett objekt som har en fast form. En staty. Du tar sedan energi, en lampa och projicerar det mot en vägg. Du ser du en skugga mot väggen. När du rör lampan så rör sig skuggan.
En naiv analogi: Men säg nu att din biologi och din biologiska process samtidigt är statyn, väggen, ljuset, skuggan och ljusbäraren. Och att hela rummet kan moduleras om så staty förändras och dess former söker andra former.
Hur vi upplever upplevelsen
Objekt uppkommer i kontexten. Känslor likaså – och de kan vara kopplade till det objekt som uppkommer. Objektet framträder, såsom en realisering, i vår representation. Det är en underliggande axiologisk (”värdemekanisk”) process. I den processen uppkommer vissa värden från fältet. Dvs, i kontexten uppkommer objektet till form, förståelse och förhållandet till objektets. Om objektet har en form vi behöver kommunicera så kan det även ha ett symboliskt namn.
”Icke-objektet” eller all-objektet får en form i vår representation. Det kan vi även kalla ett ting.
Reflektion, koncentration eller meditation på ett objekt.
Koncentration på ett objekt kan visa på min koppling till förståelse, känsla och associativ utbredning.
Exempel: Jag ser ett trappräcke. Jag behöver egentligen bara uppleva trappräcket om jag behöver använda det. Men om jag börjar tänka och koncenterar mig på “räcke” så associeras fler minnen runt konceptet – jag tänker på min kamrats räcke i hans trappa som lossnat, och det leder vidare till tankar om faran med det, och kanske ger mig frågan om han har fixat räcket.
Sammanknutna “koncept” i vår kropp/hjärna/neurologi
För att hitta ett objekt kan man gå via det objekt som man vet är starkast konnoterat(kopplat). Till exempel, om man har glömt ett “namn” – den symboliska färgen på objektet – men vet vilket objekt som är starkast kopplat till förståelsen, så kan man använda det som väg in.
Exempel: Jag glömde termen namet på termen “synkronicitet”, men jag kunde hitta tillbaka till den genom att tänka på Jung som gav termen sitt namn. För när jag tänker på Jung väcks starkare axiologiska kopplingar till konceptet/objektet i reflektionen. Underlaget för att kunna navigera får manifesteras/koncenteras på och blir då tillgänglig.
Tanke: Ja, “objektet” kan nog deklareras med väldigt få kopplade neuroner – men de existerar inte isolerat.
I det axiologiska fältet skapar vi vår medvetna upplevelse om oss själva, andra och verkligheten. Bedömningen (värdet) är din – även hur du dömer dig själv.
Om du vill förstå – umgås med folk som förstår. Om du vill gå en viss väg – umgås med dem som går på ungefär samma väg.
Det är viktigt att kunna släppa den konnoterade myten till det du försöker förstå. Till exempel etablerade myter i din kultur eller egna myter. Men kom ihåg: fältet kommer att förstärka sig självt om det är självförstärkande – även om förklaringen är fel. Om den är tillräckligt god och du klamrar dig fast vid den på grund av dess värde för dig, så kommer du att tro på den. Du kommer då att vattna det du tycker dig behöva vattna.
Vi kan förklara världen med magi, illusioner, gudar och dimensioner – men är det rätt?
Vi kan tro. Men låt verkligheten tala.
Försök att se världen som den är. Se saker som de är.
Och när du skapar en navigation, så skapar du i själva verket en ny myt. För i försöket att förstå följer du din förståelse och dina nervbanor. Men de blir ju stämda av andra – om du kan läsa och förstå det empatiska fältet.
Så din egen förståelse och bedömning är ett flöde.
Fotnot på koncentration på objektet:
Du kan fokusera på något som du har en stark koppling till – eller något litet och obetydligt. Men ju mindre känslomässig betydelse det har för dig, desto mer kommer de inre processerna vara tysta, subtila och svåra att märka. De jobbar i bakgrunden, nästan som viskningar.
Och just därför kanske det inte når upp till ditt tydliga, vardagliga medvetande – det där du kan sätta ord på, prata om eller tänka klart kring. Det blir som något du anar, men inte riktigt kan greppa.
Så du kan tänka på en kaffekopp. Ett tänt ljus. Vem är du?
Du kan även tänka på det du hatar, eller något du högst åtrår. Du kan tänka på något som tillhör din mörka sida. Eller dina drömmar. En illusion eller en förhoppning?