Jag har ingen aning. Jag är inte den bästa på ögonkontakt. Det finns forskning så det är bättre gå dit än att läsa denna text. Men lite reflektioner. : D
Ögonen ger och stoppar. De signalerar öppenhet och ingroup och outgroup.
Om en person är intresserad av dig när de går fram på gatan så kan de ge dig deras ögon att läsa; en subtil icke sidoblick. Är det: “Jag är läsbar men jag “väljer” inte läsa. “Men det finns en öppenhet i denna icke-ögonkontakt.
När någon ser på mig och jag ser dem så kan deras ögon hållas kvar. Eller så vänder de snabbt bort ansiktet eller sig själv.
Och när jag söker blicken så kan jag se att de ser att jag söker blicken men deras ögon hårdnar.
När du träffar någon du är nära med så delar du blicken. Det är magiskt att se in i en älskares ögon.
Så vi kan stänga och gruppera människar bara genom vår ögonkontakt.
Alltså hur vi styr vår blick verkar vara undermedvetet och medvetet. Så om det är biologiskt så kanske jag går omkring och signalerar något jag inte vet om. Men genom att studera andra så kanske man kommer fram till hur man själv fungerar. Pust.
Och: För tänk dig ett helt kollektiv som inte bjuder in främmande människor. Det måste kännas isolerande och kvävande. Aldrig en varm blick eller leende.