Jag tänker på en kamrat. Jag har kunskap om henne. Då tänker jag henne. Då använder jag min föreställning om henne då jag inte då upplever henne. Låt oss säga att vi kallar denna föreställning om henne ett alias.
Säg att du tror att hon är trött på dig då hon inte svarat i telefon. Jaja, jag har kanske varit för besvärlig – jag har pratat för mycket metafysik och antropologi istället för att prata om hur vi mår och ditt och datt. “Jag har nog varit för självcentrerad och pratar för mycket skrot”, tänker jag.
Men när jag väl träffar henne så får jag reda på varför hon inte svarat – hon säger “Jag har gått i väggen, jag ska säga upp mig från jobbet, jag har inte orkat med någon, utan jag isolerade mig ett tag”.
När jag träffar henne använder jag även min föreställning om henne. Hennes ord och hennes kropp går nu genom mig. Men eftersom intrycken av henne (qualia) nu tolkas genom min föreställning så är det inte ett purt alias. Det är inte det alias jag tänkte på hemma hos mig.
Så vid observation kan den föreställning du hade om ett fjärrobjekt stämmas om. Nu när jag träffat henne så har jag en riktigare föreställning om vår relation. Det betyder att lokalitet är viktigt. Det är genom kommunikation och närhet vi får en tydlig bild av personens tillstånd – och om vi kan se genom det så är vi närmre verkligheten.
Det är då det är viktigt att vara sanna mot varandra. Och att vi i vårt inre skådespel inte skapa för mycket illusion om det dockskåpsfigurerna som vandrar i oss. De rena alias.
Vi lever i en värld där flocken har blivit splittrad och vi har mycket information från alla möjliga flöden. Vi kan kommunicera med text. Vi konsumerar nyheter in i våra hem.
Men den bundna och återkopplande kommunikation vi hade i flocken är bruten. Vi har virtualiserat flocken genom film och böcker. Men de kan inte tala tillbaka. Vi kan tala om filmen med andra – det är att stämma vår omfattning om den. Och där lär vi oss om andras perspektiv.
Utan andras återkopplande perspektiv så kan den isolerande människan få det svårt att bli socialiserad.
Flocken nu kan vara superhjältarna i en tv-serie. Eller icke-flocken kan vara skurkarna på nyheterna. Vi får vår värld täljd i oss. Vad vi älskar och vad vi hatar. I dagens samhälle så flödar information, det finns olika avsikter från olika håll med kommunikationen.
I flocken så återkopplades beteenden som var avvikande. Det ser vi hos unga människor i skolan och på jobbet, i de extrema fallen fallen är det mobbning, öknamn och utfrysning. Det uppkommer olika klickar hos dem som äger något gemensamt. Ett intresse, ett mål, ett mående, en världsbild, en lek.
Flocken som organism. Du hade kunskap om andra och dig själv. Du kanske inte var lika viktig som flocken för det är den som är din överlevnad. Du hade en uppfattning och kunskap om varje person i flocken. I själva flocken fanns många händer och många ögon. Där fanns det även kollektiva beslut och kollektiva trätor. Eftersom ingen var isolerad så kunde även de som inte var så socialiserade eller avikande en plats då där fanns en ständig dialog och närhet av den kollektiva identiteten. Idag när vi är individualister så kallar vi t.ex. autism en sjukdom, men en sådan person i en hälsosam flock kunde t.ex. katalogisera omvärlden. Så ADHD, autism, borderline, bipoläritet, depression är bara skuggor för de olika individerna med olika genetik för flocken. För alla kunde inte vara samma. Så dessa etiketter blir skapade i isolation av isolerade familj och enskilda hushåll. Flocken behövde ha några med snabba sinnen, några som var starkar, några som kunde planera, några som kunde lyssna, några som kunde hålla information om myterna/kunskapen/omvärlden/naturen/överlevnad, några som stack ut och hämtade maten och några som var kvar och tog hand om barnen och tillagade maten. Och maten var kollektiv – det var inte jägarnas mat. Kvinnorna kan måhända ha varit de som fick äta först, och jägarna sist. Och för den skuld man tagit maten från naturen så gav man tillbaka en del till naturen. För man överförde flockens skuldfunktion/ekonomi till naturen.
Vi har fortfarande flockens skuld i oss med olika anhäktningar till olika identiteter.
Skulden var egentligen bara en betalning tillbaka. Det är en skugga av flockens ursprungliga ekonomi. För om man har tagit så kanske man måste betala tillbaka, detta för att laga gruppens homeostas.
När gudar kom så behövde vi inte blidka Lennart och Anna utan även gudar och universum.
Och när gudar, demoner, avatarer, skådisar, fantasivarelser går i oss så är även den en de av ekonomi och ekonomi är materialiserad i ett flöde av energi – i ditt neurala nätverk och i yttervärlden.
Ritual är för att vattna och befästa. Det kan vara ett mål-process-möte i en organisation för förvandling av organisationen, en religiös mässa, sakrament eller ett offer för att minska individens skuld eller att bevattna föreställningen.
Kort om tabu. För att gruppen ska tälja sin kollektiva uppfattning så gör vi inversen av bevattning. Vi svälter ut något så att det inte går vidare till nästa generation. Själva tabut måste dock bevattnas och upprätthållas tills den effektiva memen är verkningslös.