Du stiger in i en ny känsla, det kan vara vilken som. Du blir förlorad i känslan.
Du kan backa ur, avleda eller vara i känslan. Du kan vara medveten att du är i känslan (jag känner mig på ett visst sätt). Tillräckligt medveten för att berätta det för dig eller någon annan.
Du kan vid denna punkt öka ditt medvetande. Man kan tänka “nu ska jag träna”. Detta är en scen där jag sparras på. Jag möter känslorna. Jag får ett ett annat perspektiv på känslorna. När du tränar så får även stunden en mening. Du har nu skapat en mening i en stund av smärta.
Du kan även upptäcka de subtila tankarna och känslorna som du kanske upplever men inte märker. Tankar du hör men inte märker.
Konkretisering:
Jag får ångest. Mina vanliga verktyg kan vara att avleda, medicinera, låta det avklinga, dämpa ångesten.
Men jag kan till slut få styrkan att säga. “Nu tränar vi” och sedan går vi in i ångesten. Jag känner att jag går in på en scen, med ett förhöjt medvetande, en nyfiken observatör. Bli observatören, känn, observera.
Ångest är bara ett exempel, det kan vara vid mycket tankar, social ångest, oro, stunder där man känner sig osäker osv. Att börja “träningen” blir ett spel, en ring att gå in i, både för att minska smärtan men för att stämma om din upplevelse av stunden. Genom medveten närvaro kan du skulptera ditt sinne, dig själv.