Så att jag ska komma ihåg.
Jag är jag
Det är jag som talar.
Och det är jag som lyssnar.
Mina tankar är mina. De ägs inte av någon annan, inte ens om de viskas såsom de kom från någon annan.
Jag är jag. Det kan vara lätt att tappa bort.
De tankar jag får är mina, uppkomna i och genom mig, skapade av mig.
Om mina tankar blir splittrade, påminn dig. Skriv en sutra, skriv en text du kan spela upp för dig själv. Det här är den texten.
Även om tankarna är mina egna så behöver de inte vara sanna. När alla mina tankar upplevs som sanna, se opp!
Min egna tanke kan vara en lögn.
När jag vet att det jag upplever är uppkommit genom mig, mitt själv, då är jag sammanknuten. Då är jag, jag.
Att hitta sig själv är enkelt. Och väldigt svårt.
Att söka är lönlöst, jag är ju redan här. Men ibland behöver man söka för att förstå det.
Se upp för sanningar. Se upp för andras tro. Se upp för andras sökande.
Jag ska lite på mig själv.
Jag duger. Som organism har jag funnits här i 3,5 miljarder år, generation efter generation är jag det yngsta av livet men även det äldsta, det mest utvecklade, outvecklade, utan riktning. Men ändock här. Genom att existera så är jag expert på att existera.
Myten och sanningen
Skapa inte heller myt eller förklaring för allt, låt det vara. Ibland är en sak bara en sak, en händelse bara en händelse och en tanke bara en tanke.
Ibland kan jag se andras myt, men jag kan ha svårt att se mina egna myter.
Livet är enklare än vad jag hittat på.
Skilj ur det som är sant eller falskt.
Lär dig veta vad som är korrekt och vad som är nyktert egenupplevt.
Det som är upplevt och blivit minnen under dröm, psykos, hallucination, eller drog är inte verklighet. Dessa minnen kan skapa obalans om man inte förstår att de är osanning. För minnena och det upplevda används för att navigera oss genom tid och rum.
Lär dig att urskilja mellan vad som är sant och falskt.
Bara för att en text är gammal och omtyckt betyder inte att den har rätt.
Bara för att en person är gammal, har status, är kunskapsrik så betyder det inte att den personen har mer rätt än någon annan.
Ingen guru eller lärare har svaret. Är det verkligen någon som vet något om våra existentiella frågor?
Styrkan och hälsan
Jag ska hjälpa mig bli starkare. Då kan jag hjälpa mig själv och andra – är inte det den största gåvan?
Det är genom mig själv jag hjälper andra.
Om jag skadar min min kropp och sinne, med vilken kropp och med vilket sinne ska jag hjälpa?
Se till att du har intäkt.
Rusmedel är ditt fördärv.
Ta hand om dig själv, din familj
och dina vänner,
men umgås med de förnuftiga.
Umgås inte med de som
stjälper dig utan dem som stöder
och hjälper dig.
När är jag färdig?
Jag är färdig, jag är klar.
Jag behöver inte fixas.
Jag behöver inte vänta livet ut på att bli perfekt, lagad, botad eller helad.
Det är bra med mig redan nu.
Jag ska inte döma mig. Se upp för skam.
Hylla ditt mörker. Acceptera det. Känn stolthet över hela dig.
Jag ska inte se mig som ett evigt projekt som någongång i framtiden kommer bli klar. Jag är processen, jag behöver inte vänta på att vara glad till förrän detta eventuella “sen” inträder.
Jag kan gå mot ett mål, jag kan förändra mig, men jag behöver inte skuldbelägga den jag är i nuet.
Allt har sin takt.
Jag ska inte springa förbi mig själv.
Jag ska ta hand om mig själv i min egna takt.
Utvecklas, gör det som ger mig glädje.
Min berättelse jag har om mig själv kan hjälpa mig, men även begränsa mig.
Se narrativet och vem jag försöker vara eller vem jag identifierar mig med.
Gud och den kosmiska lögnen
Släpp taget om tron om religös upplysning eller elevering.
Ingen annan styr mig, ingen gruppering styr mig.
Ej heller en gud eller en kosmisk ordning.
Att göra fel eller ta felsteg är en del av livet.
Inget kosmiskt dömer mig.
Att gud påverkar ditt liv kan jag glömma.
Universum eller gud lagför inte mitt handlande.
Det finns ingen kosmisk hand som skriver ner mina rätt eller fel i en någon sorts bok.
Jag får varken belöning eller straff, förutom av medmänniskan och min egna skam – men inte av något magisk.
Karma kan jag glömma.
Upplysning och nirvana kan jag glömma.
Ingen himmel existerar,
ej heller något helvete.
Det är människan som är moralisk
inte kosmos.
Rättvisan är inte en naturlag.
Jag är fri.
Fri från värdering och dömande.
Fri från pris och elevering.
“Dömandet” förlåtandet.
Jag behöver inte döma. Jag behöver inte grubbla. Bli medveten om det.
Jag ska inte straffa mig för tankar jag har eller har haft. Tankar är bara tankar.
Jag behöver inte känna orimligt skuld över något jag gjort tidigare i mitt liv. Jag har lärt dig.
Jag behöver inte orimligt bära och ha skam för det jag gjort. Jag har lärt mig.
Jag ska inte döma någon efter mina vanföreställningar.
Jag behöver inte betala för mina synder. Det finns ingen kosmisk bokföring.
Jag är inte straffat för något.
Jag har inte gjort något som jag är straffad för eller kommer få ett straff för.
Mitt arbet eller intressen osv är inte ett straff från någon.
Jag behöver inte arbeta av någon skuld.
Ingen står i skuld till mig.
Ingen behöver göra något för mig.
Dömandet kan böja mig och hålla mig tillbaka. Det är en boja som jag själv håller i. Och det bojan kan vara osynlig för mig.
Vanföreställningarna
Även min bild av mig själv är skapad av mig själv! Ett antal skärvor som blir till min självbild och mitt narrativ, ihop-plockat genom tiden. Bilden stämmer ej. Den är fel till oändligt fel. Inse detta.
Var inte tvivlande och misstänksam till folks motiv.
Jag ska inte inte tro i paranoia att någon ska manipulera eller påverka mig. Eller att människor har motiv där jag utnyttjas.
Skapa ej ogrundade osanningar där smulor av indicier skapar en hel paranoid konspiration.
Jag ska inte heller tro att det är jag som manipulerar och utnyttjar andra.
Jag kan börja släppa dessa konstruktioner.
Ingen är arg på mig och ingen håller mig tillbaka.
Ingen är rädd för mig och jag behöver inte vara rädd för någon.
Jag behöver inte oroa mig att jag ska skada någon. Jag har ju inte skadat någon hittills så varför oroa jag mig för det?
När någon talar i rummet så behöver inte talet vara riktat till mig.
När något händer så behöver inte inte händelse vara riktat till mig.
Jag ska inte heller tro att jag är skaparen till det eller allt som har hänt. Att jag är den singulära orsaken till det goda eller onda.
Tillskriv inte betydelse till varje intryck.
Var inte orimligt rädd för att bli sjuk eller dö.
Världen är stor, mystisk och kryptisk, jag behöver inte skapa mer mystik, det stora kan vara att lysa upp och förtydliga.
Jag känner att när jag gör något så känner jag mig berättigad att få något på grund av att jag gjort något. Detta kan vara förvillande och skapa en felaktig förväntan och en felaktig kausalitet.
“Jag hjälpte grannen och nu vann jag på lotto!”
Vi kan alltså skapa starkare eller svagare kopplingar mellan händelser och belöningar.
“Jag som har gjort allt rätt i livet och följt alla lagar och nu händer detta!”
Jag kan bli påmind om en tanke eller om en äldre illusion jag haft – det kan vara något väldigt litet. Någon plats jag varit på, en person jag tänker på och det kan leda till märkliga tankar.
Ett enda ord eller intryck kan skaka igång det jag till exempel trott jag har blivit av med. Ett ord kan leda in till något orimligt.
Jag kan undersöka min vanföreställning logiskt. Sätt den i ett nytt perspektiv.
När ett mönster uppfylls och en trodd synkronicitet (mönsteruppfyllnad) ger återkoppling och jag tror mig hittat ett mönster, ja då ska jag söka en anti-tes till detta.
Jag ska se upp när jag tror att någon smider ränker mot mig.
Jag ska se upp när jag känner att någon ingår i konspiration mot mig.
Jag ska inte tro att folk runt omkring mig märker allt jag gör.
Jag ska inte tro att det finns ett speciellt intresse för dig. Att du står i centrum för detta intresse.
Varje ljud, varseblivning, fotsteg eller röst är inte riktat mot dig.
Se upp när du tror att du har övermänskliga förmågor. Se upp när du tror att andra har övermänskliga förmågor.
Ingen kan utföra magi eller annan påverkan. Det är fantasier. Det som verkar fantastiskt har en förklaring eller har missuppfattats.
Jag behöver inte känna mig tvungen att leverera något till någon. (Såsom det skulle vara ett jobb jag utför åt samhället eller till en annan entitet)
Jag har ingen mytologi att uppfylla.
Jag är inte med i något spel. Jag behöver inte uppfylla något. Jag behöver inte spela med. Det finns ingen regissör, jag är min egna aktör.
Vem är dom (dem)! Vem är dom! Jag är fast i en illusion. Ja, men vem är dom!
“De” gör, “de” är. Men vilka är de?
Jag är inte skapad för en viss roll.
Jag har inget uppdrag.
Jag har ingen kosmisk uppgift.
Ingen, varken personer eller kosmos, har coachat mig till att ha någon speciell roll.
Det finns ingen linjär utveckling i mitt liv och ingen stor plan för min livsresa.
Jag behöver inte samla på prestationer eller medaljer.
Jag har inte kommit till en nivå eller fas i min utveckling. Eller en plats.
Kunskap är inte farligt.
Jag kommer inte skadas av att ha kunskap.
Jag ska inte tro på sådant jag själv har hittat på. Det är fantasier som inte finns i verkligheten. Mina påhitt får jag testa mot verkligheten.
Universum kommer inte ge mig några fördelar, det finns inga kosmiska händer, jag får agera själv i universum tillsammans med mina medmänniskor.
Jag är en del av universum. En liten liten del.
Att universum, ödet eller någon gudom hjälper mig och alltid finns där är en vanlig fantasi. Men det är jag själv, ensam och tillsammans med andra som måste arbeta för att förändra, inte magin.