Känslor känns så materiella, så påtagliga. Till exempel njutningen och smärtan. Oron. Tanken om framtiden. Bekymret, ältandet, planerandet, fantasierna, drömmarna.
Och visst är det så.
Men det finns en befrielse. Det är att känna allt detta och förstå att du liksom går i din egna saga. Din dröm. Din bedömning av verkligheten.
Och din saga är invävd med alla andras saga. Och genom din saga så ser du de andras sagor.
Det är från dig tanken kommer. Tanken om andra, men även tanken om dig! Hur du förhåller dig till andra, men även till dig själv. Du är själv en drömaktör i din egna dröm.
Äg och acceptera att tanken och känslan kommer från dig.
Befrielsen är att lyfta sig från det påtagliga molnet av känslor till att verkligen inse att det din verklighet. Och din verklighet genom din kropp.
Det är då du kan börja släppa det som känns tungt. För du och din kropp är skaparen av allt du upplever.
Vem är det som plågar mig, vem är den största plågaren? Vem ger mig min största njutning? Vem leder mig till begär?
Jo, det är jag. Det är mig själv.
Verkligheten är klar och påtaglig, men allt som upplevs i nattens drömmar är ett fält av färg och form. Och även i vaket tillstånd klär du dina erfarenheter i färg och form – gestalter och tyckanden. Genom dig möter du världen.
Så låt det flöda och förändras.
Addendum:
- När tingen/känslorna kommer mot en så är det såsom det är objekt som kommer mot mig. Som kan upplevas som sanna och riktiga.
- Om du skopar objektet med händerna så ser du att det är du som håller i dem. Det är inte ting i sig, utan något som du har i famnen. Något som tillhör dig. Här har du större möjlighet att förändra, förstå och navigera.
