Drömmen
Jag rörde mig genom drömmen, jag var självet, det lekande, det egofyllda barnet. Drömmaren!
Landskap förändras, ett ögonblick från drömmen fastnade.
Jag såg personer i burar, dock så verkade de inte bekomma sig, eller ens märka att de var inspärrade.
En lång man som lutade sig mot burens hörn skrek teatralisk “jag blir avsugen!”. Personerna runt omkring honom kändes som om de var irriterad på honom eller att de trodde att han var falsk för de såg inte att någon sådan aktivitet som mannen skrek om.
Men jag, som drömmens självgode demi-gud, kunde genast med min röntgenblick konstatera att, javisst här begicks det minsann fellatio i lönndom. “Det är sant det han säger!” utbrast jag.
Mycket nöjd med detta svävade jag vidare i landskapet.
Jag stod i en överblickande sal med stora fönster, med utsikt över världen.
Och där stod en mindre känd mediaperson, hennes yttre lånades för att gestalta min anima.
Mitt perspektiv blev animus, mitt perspektiv blev mannens..
“Är du HÄR! Jag vill inte ha dig här!”, sa hon.
Utan att riktigt förstå animas syfte så accepterade jag hennes vilja.
Vi tog till handling och tillsammans flög vi snabbt över världen och hämtade maskinen, den repelleringsgenerator som enklare skulle hålla oss i sär.
Vi landandet åter i rummet med generatorn och den startade. Jag kände ingen bortstötande kraft. Jag, animus, var kvar i animas sal.
Jag kände ingenting. Jag kastade mig på generatorn som ett barn och skrek “Jag blir bara starkare!”.
Slutligen vände jag mig mot henne och vi fick åter Gudens roll. Konflikten sökte en lösning.
Varför, varför är du arg på mig, frågade jag henne.
Är det för vulkanen som förintande så många?
Nej, det bryr väl jag inte om, sade hon.
Är det för att jag hjortform skrämde nymfen?
Det har jag inte ens tänkte på, fnös hon.
Är det för alla mina fantasier, drömmar och tankar du inte vill vara med mig?
Absolut inte, varför i hela friden skulle det vara det, sa hon avfärdande.
Nå, men väl vad är det då som gör att du inte vill se mig, sa jag.
Hon tog ett andetag och sa:
Jag tycker inte om att skriver hånande, självgoda och ibland elaka inlägga på sociala medier om dina politiska motståndare. Hon visade mina inlägg och jag såg dem.
Ah, det är därför du är sur på mig, så skönt att veta, sa jag.
Ingen maskin behövdes för att jag skulle kunna lämna.
Med animas budskap färdades jag vidare i drömlandskapet.