Om vi reducerar någon som komplext som relationen utveckling till ett enkelt narrativ i 3 steg:
Detta behöver inte hända i alla relationer utan detta är bara exempel.
- Den unga/omogna relationen:
Konfliktlösning bestod ofta att vi blev sura på varandra, det kunde vara dagar, tills det klingade av.
Det fanns en känsla hos mig att partnern “borde” förstå varför jag kände och tänkte på det där sättet. Jag pratade mer med mina kamrater om konflikterna än vad jag gjorde med min partner. - Tydlighet. En öppnare relation:
När man blivit mognare och har haft ett par konflikter så kan man rakare kommunicera med varandra. Det behöver inte vara så fullt av konflikt. Istället för att agera endast känslomässigt så kan man motivera varför man känner på ett visst sätt. Det är även såklart genom självkännedom. - Kännedom om sig själv och varandra.
Om man har kännedom om sin partner så kan man t.ex. agera och prioritera med sin partner i åtanke. Det kan då bli mer ordlöst och harmoniskt då konflikter mer sällan uppkommer.
Kommunikation och förståelse är nyckeln. Om det är tyst mellan parterna så kan man inte förstå varandra. Och genom att inte förstå varandra så skapas missförstånd/outalade känslor och felaktig handling.
Initiering av kommunikation måste komma från den person som äger känslan. Man måste lära sin partner vad som gör ont hos dig. För misstaget kan vara att vänta in och säga “min partner borde förstå”, “Hen är förstår mig inte”. Gå till partnern! Prata med partnern! Det går att vara tydlig och rak utan att försöka såra.
För att inte introducera ett stort narrativ med ett flertal tillstånd kan man kanske tillåta sig att förstå, att man kan vara i alla tillstånd samtidigt och vara i nivåer som jag syntaktiskt och påhittat beskrivit ovan.