Se världen för vad den är och inte vad du tror den är.
Se den.
Se den som den ser ut.
Så ser det ut.
Så vad menas mer nära? Mer konkret?
När jag skapar alla prognoser, alla tankar om allt. Så klär det bara det som ses som det riktiga. Allt brus. All oro. Alla vridningar. Alla tankar. Min inre teater känns som riktigt. Detta för att jag ska kunna agera, reagera! Men om uppsättningen där inne blir för stor, enorma säsonger som aldrig slutar – gå då till den lilla scenen. Då kanske jag kan se det stora genom det lilla.
När man kan släppa, och tankarna mojnar. Och man ser världen för vad den är.
Och låt världen leda, och du med i världen. För även på stormigt hav kan båten navigera – men varje våg behöver inte ha en tanke och en historia.
Jag dricker mitt kaffe.