Jag klev in i aspekternas
menageri – ett drömpalats
med väldiga valv
stenbelagt golv
Så många människor,
okänd kombinatorik.
Eviga följeslagare.
Där satt damen på golvet,
hennes ögon sökte mina,
hennes ansikte förvreds,
blev till en vålnads,
mångfärgad avgrund
Hon öppnade munnen och skrek,
ett utsirat
ljud, oförklarligt.
Luften såsom greppbar.
En fysisk vibration i tid och rum
Och jag öppnade min mun
och svarade med samma språk.