Bakgrund:
Noteringar. Du hoppar mellan metanivå och tror att de andra ska förstå att du gör det.
När du associerar så vet inte de att du hoppat nivå eller till ett nytt relaterat kontext som för mig både är knutet och lösgjort från tidigare sak.
Vissa klara av detta snabba hopp t.ex. mina vänner KD, MÅ, JT, KH och CL.
Men för andra tar det ett tag att byta riktning på tanken och de är kvar med fördröjning och ankring i det tidigare sagda.
Jag får inte vara för snabb när du byter, utan på något sätt ta mig till metahoppet/den kontextuella switchen utan att förvirra. Med att hitta rätt rytm och innehåll i det kommunicerade.
Exempel 1:
Några branschkollegor pratade om containers som en datalogisk sak. Jag började prata om strömförsörjning till deras container med mekatronisk utrustning. Då sa de, men vi pratade inte om det utan om det datalogiska.
Vilket jag förstod. Men jag hade inte gjort en övergång för dem och de blev förvirrade.
Jag skulle kunna gjort en brygga som separerar det kontextuella hos min samtalspartner t.ex.
“På tal om containers – era fysiska containers, hur är det med kraft in? Har ni UPS och dubbel ström in?”
Exempel 2:
När jag tar upp samtalet på en metanivå och gör en analogi för att belysa det övergripande mönstret, så är de fortfarande kvar i det faktuella.
Då blir allt lite förvirrat. Jag måste annonsera att jag beskriver flödet, mönstret och bilden/gestalten istället för det målade innehållet som de tidigare pratat om. Då jag gör ett mönster av processen och mönstermatchar mot andra saker så som liknar så ser de inte gestaltens form utan mosar ihop allt och det blir märkligt för den som lyssnar.
Not:
Med de vänner som klara snabba byten av kontext och metanivå har jag en snabb diskussion där vi använder olika angreppssätt för att stabilisera, bryta ner, hitta nya infallsvinklar och positioner. För dem är det inte många olika kontexter utan en kontext av många kontexter. Ett flöde. Det behövs inte mycket start och stopp.