Jag kommer ihåg hon som satt på soffan, party-knarkaren med synestesi.
På småtimmarna pekade hon mot hallen och sa att det hänt något hemskt i hallen eller om hon sa att det kommer hände något hemskt. Jag verkar inte komma i håg, till mitt egna förfång.
För ibland tänker jag – vad ska hända där i hallen? Bland skor och kappor? Ska ett slukhål öppna sig? Ska jag ramla och slå mig? Är det andar som andas i hallen?
Men i illusion och förvirring inse att ingen kan förutsäga framtiden.
Och hallen blev åter endast en hall.