Kvinnan i mig har nu vuxit upp. Men varför skulle hon vara mindre förvirad än jag – jag är ju henne, min anima (vad är jag? ha!). Eller har jag växit upp för att förstå henne. Så stukad hon fått vara, beväpnad mot fara, i tusentals år har hon gått i oss – alltid redo för kamp.
Vila nu. Låt oss bråka. Och jag kan klä av mig min manliga rustning och kliva in i dig i förening. Och se världen så, för det rinner i min kropp, min obalans, mitt fallande – är det över för en stund?
Låt mig acceptera mig själv, de delar av mig, det som skymtar och det som ännu inte skymtat bakom draperiet.
Ge hela mig kärlek! Och låt mig förstå att det är genom mig jag kan ge andra kärlek.
Det som går genom mig, kvinnan i mig förstår inte kvinnan, den är förvirrad själv? Det blir magiskt och nära en religös rädsla när gudinnan talar genom musiken!
När modern tillfälligt försvann ur mitt liv när jag var 4 år och då slutade ge mig kärlek, och förmaning så engagerades inte den tillväxt av persona och den gen-utryck som behövdes för att jag skulle växa och socialisera och harmonisera med kamrater. Jag blev för mycket Man, jag blev för mycket intellektuell. Jag jagade kunskap, jag jagade idealet, jag undersökte våldet, jag valde konsten.
Min kulmen var 10 år sedan när min resa började. Det måste vara ett undermedvetet tryck, en förändring som spräckte mig istället för att låta mig växa. Något skulle göras om, kvinnan och mannen skulle komma i balans? När jag inte har en partner fick jag älska mig själv, den stora narcissisten, och det var genom denna skeva kärlek, denna sado-masochism, som jag försökte förändra mig. Ångrar jag något? Nej! Men nu vet jag. Låt det flöda, observera. Och var den person du vill vara.
Låt inte andra bestämma det. Låt dig vara, spegla dit tillräckligt i världen, o Narcissus. Om du önskar vara någon annan så var det nu. Eller gå till det rum du behöver vara. Försök inte hålla kvar och definiera verkligheten. Den är som den är och din navigation är begränsad till din kropps handlingar, utsträckt i tid och rum. Oändligt utfall, men en delmängd av oändligheten. Du kan välja att resa, men inte att att bli solen.