Arbetsdokument.
Inställning till objektet, händelsen eller prognosen. Bias.
Jag pratade med en kamrat igår. Jag fick tala fritt och utan att förklara så mycket då han förstod vad jag sa. Det öppnade upp och förklarades något för mig i det inre, det förklarades. Eller så var det de 5 ölen jag druckit.
Så här kommer mina självklara banaliter. Vi reder ut!
Objektet existerar. Vasen står i rummet och är nu en del av denna fenomenologiska utredning.
Jag ser den existerar, min kamrat ser att den existerar. Vi observerar vasen och vi kan bägge säga “jag ser en vas”.
Det är enkelt att komma överens om något som kan verifieras av varandras observationer.
Detta är den affektiva agensen som finns i oss. Förhållandet. Runt objektet finns såsom ett nät ett förhållande till objektet. Ett förhållande och kunskap om objektet.
Dras jag till objektet eller skyr jag det? Skyr jag den politiska inriktningen, händelse, gropen, bilen som åker mig för nära? Bli attraherad till maten, den sexuella partnern.
Vad tycker jag om det? fråga dig det? För det styr din handlning och nuet och påverkar din prognos.
Att börja förstå bias är att inte vara utan bias. Men börja se den. För då kan då även gå genom den, förändra den, böja den – böja dig själv. Inte heller behöva distribuera sin bias, sin världsbild – undersök undersök undersök!
Det är här du kan förändra ditt du.
Addendum?
Vad med en banal idealism? Kan vi separera kunskap om objektet och namet på den? det är ju en del av objektet, den totala kunskapen.
Den rena symbolen, den rena formen. Den rena formerna? Hur? Även användning är en den av formen. Förståelsen, det symboliska namnet?
Bias och den förutfattade meningen.