Symbolen och verkligheten
Symbolen existerar i verkligheten. Den är kodad i vår verklighetet. Du kan skapa en dualistisk gruppering av symbolen men den finns som som till exempel: materia (exempelvis text) eller som en vibration i luften (exempelvis tal) och möter vår neurologi som sedan skapar förståelse. Sammanbundet med oss, för vi ligger i havet av allt.
Platon hade sin dualistiska idévärld och postmoderna tänkare som Jean Baudrillard talar om simulcra, symbolen som något som inte pekar mot något i “verkligheten”. Jag anser att deras tankar är viktiga, men man behöver inte vända sig bort eller söka sig till idévärldar, utan vi kan även kollapsa uppdelningarna.
Känslorna, dess symboler och bläckfiskens kromatoforer?
Ibland är det enkelt att veta vad man har för känsla. Vi kan sätta ett namn på dem, så som vi kan sätta namn på form och färg. Jag kan berätta att jag är glad eller att jag är ledsen till exempel. Vi har även tillstånd där vi kan känna oss liknöjda, balanserade eller i tillstånd där vi känner mycket känslor men det svänger och förändras. Det sista exemplet kan jag kalla en känslostorm.
I känslostormen kan man åka med den, men ibland så känns det så orimligt att förstå den. Några gånger så kan det bara kännas som en känslostruktur som man inte förstår. Vad är de att förstå en känsla och vad är det att försöka förmedla den med tal?
Senaste när jag hade en känslostorm så observerade jag den. Och i observation så blev fick jag en analogi att det var så som bläckfiskens kromatoforer. Ett fält som ständigt ändrade sig och ändrade färg. Och att det var för “komplext” och icke-tydligt för att jag skulle kunna sätta ett namn på känslan. Så då undrar jag om förmågan att förstå känslan är något sorts mönsterigenkänning(sammankoppling) där vissa känslor är sammanbunda neuralt med funktioner som ger oss tanke. En tanke/förståelse vad vi upplever just nu.
I detta “fält” av känslor så kanske de former som uppstår välkända. Men när det moduleras för snabbt eller vi ännu inte förstår våra känslor (som styr vår kropps agens) så blir det bara form. Men ingen förståelse. Men när väl den stora “meta-formen” av känslan uppkommer, kasta den inte. Acceptera och lyssna.
Sökandet efter mönster
Jag mediterade i gräset för många år sedan. Jag såg någon meter framför mig ner i gräset. Efter ett tag så kändes det som hela synfältet hade bytts ut mot av en lågupplöst form av gräset.
För att kunna navigera behöver vi skapa något som vi förstår och kan navigera. Ett intressant mönster som inte upprepas är penrosetessellationen där planet är aperiodiskt, dvs inte upprepar sig.
Om man mediterar över en sådan bild så känner jag att vi söker mönster och vill skapa dem, men de bryts över tid. Så den överlagrade tillfälliga förståelsen av världen förändras och försöker indelas i tidigare upplevda eller konstruerade kvantan.
Att existera som individ och existera kollektivt
Atman är själen, brahman är allt. Du är bägge. Du kan peka mot dig själv för du har en symbol för det. Men i dig så finns verkligheten speglad och du är sammankopplad i alltet.
Så du är egot, och under tid ser du andra varelser, i dig och i det upplevda. I verkligheten och kulturens signal. De går i dig, i tanke/beslut och dröm. Är du en individ? Är du kollektivet? Är du gruppen? Eller är du bortom denna dualism?
Vi har ord som beskriver myrstacken och enskild myra. De är genetiskt ganska lika, men vi pratar om myrsamhället. Det är orden som förvillar. För när en individ kommer in kulturen så är det förhållandet som spelas in. Kontexten av jaget i gruppen. Hur vi ser oss som individ har även utvecklats i kulturen. Det är ett jagets identitespolitik.
Från icke-medvetande till medvetandet om existens till medvetandet om det som existerar
Uppvaknandet. Från medvetet mörker, lågfrekvent bias/lågupplöst fraktal till högre entropi.
Förändringen av tillstånd när man somnar och när man vaknar kan undersökas då man är vid medvetande. Tankar och figurer i dessa tillstånd. Det är mycket hur det subjektivt upplevs. Det är som medvetandetillstånden förändras och när det väl är etablerade så finns det transienta tillstånd där i mellan.
Undersök.
Icke-vetskapen
Du behöver inte veta. Du behöver inte komma till slutsats innan du vet. Detta handlar även om relationer och dess tillstånd.