Guds hus är inte mitt hus. Strålande spektakel som sträcker sig mot himlen, guldklädda kupoler, kyrkor, synagogor, moskéer eller tempel är ej min allenrådande härlighet.
Bilen som passerar är det, människan som hälsar, mitt andetag, stenen och trädet. Det är mitt tempel.
Verklighetens tempel.
Och bortom verkligheten, inneboende i den, så finns endast verkligheten. Dess väsen, dess varande i sig själv.