Du har sett glimtar av det.
När du sprang i dalaskogen och för en stund försvann du i världen. När känslan tog över och empatin bröt genom. Du blev skogen. Hur hände det?
Utanför Nasdaq när du såg växternas härlighet – varenda detalj på bladen. Sedan försvann uppfattning.
Din egna tolkning/lins av verkligheten
Du kan inte se dina egna objekt som någon annans.
Representation är DIN.
Du äger inte vad du får, men du äger vad du gör med det det du får.
Andningen. När inandning och utandning kollapsar till andning. En våg ej två.
Du äger inte vad du får men du äger vad du gör med det. Du är instrumentet som verklighetens intryck och händelser silas igenom. Du är en del av verkligheten som du kallar du.
Sätt gåvan, intrycket och själva gåvan av kroppen i det kontextet. Du kan inte bestämma vilken gåva du fått, men du kan bestämma vad du gör med den. Du kan inte bestämma vad verkligheten ställer framför dig, men du kan bestämma hur du agera inför det. Du kan inte bestämma vilken kropp du fått. men du kan bestämma vad du gör med denna kropp. Du är en gåva från verkligheten. Ta hand om den.
Andning, stabilitetet, hälsan, självreflektionen. Du behöver ingen religion. Inga skrifter.
Jag gick på Drottninggatan. jag kände empati med massan. Jag kände den aggregerade rytmen, synkron/asynkron, push/pull och jag navigerade människorna. Jag fick empati med människorna som jag gick med och de jag mötte. Empati för den representation av massan jag hade i mitt inre. Och dualismen kollapsade.
Jag knäppte med fingrarna, hittade alltets rytm. Tick, tick. Tick. Kontakt.
Takt och kontakt. Kon(takt)
Andas in, andas ut. Repetera.