Jag vet att jag har en pistol. I den stora samlingssalen nedanför trappan, precis innanför entrén, står det kvinnor i tystnad. De verkar ointresserad att jag passerar, men i deras passivitet känner jag mig ändå iakttagen.
Jag går upp för trappan och allt ramlar ut ur min kavaj. Jag är rädd att pistolen ska bli synlig – jag vill inte skrämma någon.
Men på golvet ligger inte pistolen, bara en hög med lottokuponger. Jag rafsar ihop det jag tappat. Jag spelar ibland på Oddset”, säger jag ursäktande.
…
Nu står jag vid en skjutbana. Pistolen fungerar inte. Jag ber om hjälp, och en kvinna kommer fram till mig. Jag gör en mantelrörelse och tar ut magasinet. Det är ett underligt magasin – i laddramen finns två rader. I den ena ligger ammunitionen perfekt uppradad, medan i den andra är kulorna sneda och blockerar varandra.
Jag rättar till magasinet.
Och nu ser jag min måltavla – det är en Buddha-staty.