Egot sitter och distribuerar sin åsikt och sin egna organisations myrstigar. Detta gäller vem som helst, matriarken, barnet, företagsledare, politikern, vem som helst vi pekar på, på gatan.
Vi försöker distribuerar vår harmoni. Och när det inte går så försöker vi undervisa, visa, strida, isolera. Det fungerade i den lilla flocken. Men om vi tryggt går in i den egna flocken så kan den bli skör för omvärlden när flocken förändras. Den gamla ledaren kämpar för position istället för att vara flexibel. Men verkligheten kommer alltid vara starkare än sitt egna behov av trygghet.
Om man är diktator, så tror man att man bestämmer. Och i ett makroperspektiv blir diktatorn barnet igen. Förhandlingen och empatin behöver du inte ha eller utveckla om du är störst i sandlådan.